Sjuksköterskans omhändertagande av våldsutsatta kvinnor på akutmottagning

Abstract

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett mycket utbrett problem som främst drabbar kvinnor. Det är ett globalt hälsoproblem som orsakar både psykiskt och fysiskt trauma hos kvinnor och utgör den främsta orsaken till dödsfall bland gravida kvinnor. Kvinnor som lever med våld i nära relationer kan känna skam, dåligt självförtroende, drabbas av depression och kan ha suicidtankar. Våld i nära relation kan leda till förtvivlan, känsla av hjälplöshet och otrygghet. Sjuksköterskan har oftast den första kontakten med våldutsatta kvinnor med möjlighet att identifiera och initiera adekvata åtgärder samt att återställa kvinnornas välbefinnande. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur sjuksköterskor på akutmottagningar erfar omhändertagandet av våldutsatta kvinnor och vad det finns för förutsättningar och redskap att fullfölja adekvat omhändertagande. Metod: En litteraturöversikt utfördes i syfte att erhålla en fördjupad kunskap om kvinnor utsatta för våld i nära relation. Tio vetenskapliga artiklar granskades och utgjorde underlaget för resultatet. Resultat: Två huvudteman identifierades; Redskap för omhändertagande och Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation. Vad gäller redskap för omhändertagande visar det sig att de akutmottagningar som har skrivna rutiner erbjuder bättre vård än de utan. Utbildning och träning i ämnet skapar en tryggare grund för sjuksköterskan. Tidsbrist, begränsade kunskaper och erfarenheter är de vanligaste upplevda hindren av sjuksköterskor i möte med utsatta kvinnor. Sjuksköterskor påverkas både på det professionella som på det personliga planet. Slutsats: Våld i nära relationer är ett samhällsproblem som fortfarande anses som tabubelagt ämne. Fortfarande saknas det bestämda regler och skrivna underlag inom sjukvården. Detta utgör ett hinder för sjuksköterskor vid omhändertagande av våldutsatta kvinnor. Det är många som är medvetna om att våld i nära relationer visar en jämn ökning i världen, trots detta får inte personalen tillräckliga kunskaper och utbildning för att hantera situationen.