Religionskunskapsundervisning ur ett elevperspektiv

Abstract

Syfte Studiens syfte är att undersöka hur elever i årskurs 9 uppfattar religionsämnet, dess innehåll och arbetssätt. Den empiriska undersökningen avser att besvara syftet utifrån tre frågeställ- ningar som berör hur religionskunskapsundervisningen uppfattas ur ett elevperspektiv, vilka delar inom religionskunskap som eleverna anser vara väsentliga, vilket eller vilka arbetssätt eleverna föredrar när det gäller religionskunskapsundervisningen.

Metod En kvantitativ metod i form av en enkät användes och undersökte totalt två klasser med sam- manlagt 44 elever i årskurs 9.

Resultat Religionskunskap i skolan är ett ämne som intresserar närmare hälften av de berörda eleverna och de anser även att den undervisning de får är bra. Eleverna anser också att religionskun- skap är ett viktigt ämne i skolan, men den tydliga gränsen som kan ses är att eleverna inte pratar om religion med varandra och de tror inte heller att deras kompisar tycker religion är så viktigt. Beträffande vilka delar som eleverna anser vara väsentliga håller de med om att alla svarsal- ternativ som finns i frågeformuläret har tagits upp i undervisningen. Majoriteten av eleverna är överens om att bland annat livsfrågor, etik och moral samt källkritik av olika trosuppfatt- ningar saknades. Resultatet visar också att eleverna önskar mer grupporienterade arbetssätt i undervisningen. Slutsatsen är att eleverna har ett behov av att prata med sina kompisar om frågor rörande re- ligion och därmed spelar skolan en stor roll när det gäller att tillgodose eleverna detta.