dc.contributor.author | Bennour, Malin | |
dc.contributor.author | Scherwin, Hanna | |
dc.date.accessioned | 2015-08-04T08:59:12Z | |
dc.date.available | 2015-08-04T08:59:12Z | |
dc.date.issued | 2015-08-04 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/40013 | |
dc.description.abstract | Vid sövning uppstår atelektaser hos 90% av alla patienter. Atelektaser kan leda till respiratoriska komplikationer. Ökad kroppsvikt har visat sig ha ett samband med större atelektasiska områden. Antalet överviktiga människor ökar och därmed även kraven på anestesisjuksköterskan att kunna ge dessa människor god och säker anestesiologisk omvårdnad.
Syfte: Syftet med denna undersökning var att beskriva hur intraoperativa andningsbefrämjande åtgärder utförs av anestesisjuksköterskor för att minska atelektaser hos överviktiga vuxna patienter.
Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med tio stycken semistrukturerade intervjuer på två olika operationsavdelningar inom Västra Götalandsregionen. Intervjuerna har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Anestesisjuksköterskan identifierade risker och planerade sitt handläggande bland annat utifrån patientens kroppskonstitution. En stor buk betonades som ett observandum och kopplades av vissa till manligt kön. De åtgärder som belystes var att positionera patienten med höjd huvudända samt att aktivt arbeta med PEEP från preoxygeneringen och vid behov fram till extuberingen. Även lungrekrytering sågs som en viktig åtgärd. Vad gäller syrgashalten vid preoxygeneringen föreföll det finnas olika rutiner där vissa förespråkade 80% och andra 100%. Initiativ till atelektasförebyggande åtgärder togs mestadels av anestesisjuksköterskan. Anestesiläkarens roll upplevdes av anestesisjuksköterskorna som mer personbunden men även beroende av patientens riskprofil. Risken för atelektaser var något som utvärderades kontinuerligt framför allt genom saturationsmätning.
Slutsats: I studien framkom att anestesisjuksköterskan aktivt arbetade med olika ventilationsstrategier för att förebygga atelektaser hos överviktiga patienter. Den åtgärd som ansågs viktigast var att anpassa PEEP. Ansvaret att initiera åtgärder anstod oftast på anestesisjuksköterskan. Handläggningen i stort borde ses som ett teamarbete med anestesiläkaren. De flesta förhöll sig positiva till ny kunskapsutveckling framför allt på området syrgashalt vid preoxygenering.
Atelectasis occurs in 90% of all cases of general anesthesia. Atelectasis can lead to respiratory complications. Increasing body weight has been shown to be associated with greater atelectatic areas. The number of people with overweight is increasing and thus the requirements for the nurse anaesthetist to give these people good and safe anesthetic care.
Our aim is to describe how intra-operatively preventive measures are performed by nurse anaesthetists to reduce atelectasis in the overweight adult patient.
Methods: This study was conducted as a qualitative interview study with ten semi-structured interviews in two different surgical departments in Västra Götaland, Sweden. The interviews were analyzed using qualitative content analysis.
Results: The nurse anaesthetist identified risks and planned the process of actions in relation to, among other things, the body composition of the patient. A big abdomen was considered to be a warning sign and was linked by some to male gender. The measures highlighted were positioning of the patient with elevated upper body and also to actively work with PEEP from the start of the preoxygenation to the extubation. Lung recruitment was also considered a crucial measure. When it came to oxygen fraction during preoxygenation there seemed to be different trends where some advocated 80% and some 100%. It was mostly the nurse anaesthetist who took the initiative measure of preventing atelectasis. The role of the anesthesiologist was perceived as dependent on personal traits but also dependent on the patient´s risk profile. The nurse anaesthetist was continuously evaluating the risk of receiving atelectasis by looking at the patients oxygen saturation.
Conclusion: This study showed that nurse anaesthetist actively worked with different strategies of ventilation to prevent atelectasis in overweight patients. The measure deemed most important was PEEP adjustments. The responsibility to initiate measures most often relied on the nurse anaesthetist. The processing in whole should be considered as a team work with the anesthetist. Most nurse anaesthetists were positive towards develop their knowledge in the area, especially when it came to oxygen fraction during preoxygenation. | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.subject | Atelektaser | sv |
dc.subject | övervikt | sv |
dc.subject | generell anestesi | sv |
dc.subject | PEEP | sv |
dc.subject | positionering | sv |
dc.subject | preoxygenering | sv |
dc.subject | lungrekrytering | sv |
dc.subject | atelectatis | sv |
dc.subject | overweight | sv |
dc.subject | general anesthesia | sv |
dc.subject | positioning | sv |
dc.subject | preoxygenation | sv |
dc.subject | lung recruitment manouver | sv |
dc.title | Atelektasförebyggande strategier Anestesisjuksköterskans perioperativa riskbedömning och hantering i förhållande till den överviktiga patienten | sv |
dc.title.alternative | Strategies to prevent atelectasis – The perioperative risk assessment and management of the nurse anaestetist in relation to the overweight patient | sv |
dc.type | Text | |
dc.setspec.uppsok | Medicine | |
dc.type.uppsok | H1 | |
dc.contributor.department | University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences | |
dc.contributor.department | Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa | |
dc.type.degree | Student essay | |