Utomhuspedagogik - En fallstudie rörande förskollärares förhållningssätt och barns interaktioner

Abstract

Abstract Vi upplever att den pedagogiska verksamheten utomhus är ytterst begränsad i de förskolor där vi har vistats. Därför ville vi undersöka och få en djupare inblick i hur man kan arbeta med utomhuspedagogik. Fokus har legat på att se på hur barn interagerar med varandra och med förskollärarna i olika miljöer på en utomhuspedagogiskt inriktad förskola. Vårt mål har också varit att se om det finns någon skillnad i förskollärarnas förhållningssätt gentemot barnen då de vistas inne respektive ute. För att undersöka detta har vi genomfört en fallstudie där vi har intervjuat två förskollärare, på en avdelning där de arbetar med utomhuspedagogik, samt observerat den verksamhet som de bedriver. Det material vi har använt oss av är främst penna och papper då vi har genomfört våra observationer. Detta valde vi för att göra oss så “osynliga” som möjligt. Vid intervjuerna har vi använt bandspelare för att kunna gå tillbaka och göra en grundlig analys. I vårt resultat visas pedagogernas positiva inställning till att barnen vistas utomhus, samt hur det påverkar det enskilda barnet och barngruppen. I vår diskussion kommer vi ta utgångspunkt i John Deweys tankar om begreppet “Learning by doing”. Vi kommer också utgå ifrån interaktionsmodellen där George Herbert Mead är grundaren, men där Dewey förespråkar Meads idéer om det sociala samspelet. I diskussionen resonerar vi kring vad barnen leker i de olika miljöerna och hur gruppkonstellationerna ser ut, men också hur förskollärarna agerar och var de befinner sig.