Individanpassad musikundervisning, hur och varför?

Abstract

Sammanfattning Uppsatsen handlar om individanpassad musikundervisning. Individanpassning tolkas här utifrån LGR11 som att lärare skall anpassa undervisningen så att den passar alla elevers förutsättningar och behov. Syftet med undersökningen var att kartlägga fem högstadielärares förhållningssätt till individanpassad musikundervisning. Huvudfrågan var: Hur förhåller sig musiklärare i högstadiet till individanpassad musikundervisning? Undersökningen är en fallstudie och insamlingsmetoden som användes var samtalsintervju. För att bearbeta materialet användes en kvalitativ analys som resulterade i sju resultatrubriker. Utifrån dessa rubriker analyserades två förhållningssätt fram: Förhållandet till eleven och förhållandet till läroplan och verksamhet, båda med utgångspunkt från individanpassning. Dessa två förhållningssätt diskuterades med hjälp av sociokulturellt perspektiv fenomenologiskt perspektiv, kognitivt perspektiv samt David A Kolbs lärstilsmodell. Resultatet visade att lärarna till största del bygger individanpassning i undervisningen på erfarenhet och har där med inte mycket kunskaper om elevers lärstilar eller utvecklingspsykologi. Det som också uppkom i resultatet var att lärarna tycker att tiden inte räcker till för att kunna göra det arbete med individanpassning som de skulle vilja göra. Lärarnas erfarenheter har dock byggt upp till en egen vetenskap som i vissa fall når lärstilar och utvecklingsteorier, men dock inte hela vägen fram. Alla lärarna tycker själva att individanpassning är något som är viktigt i skolan och bör arbetas med. Uppsatsen är viktig för att synliggöra de likheter eller olikheter som finns i lärares förhållningssätt så att vi kan stäva mot en undervisning där lärare tänker lika kring individanpassning.