Varför upphör inte kränkningarna på våra skolor?

Abstract

Syftet med skollagstiftningens regler om kränkande behandling är att alla som arbetar inom skolverksamheten ska motverka sådana uppträdanden så att de upphör på våra skolor. Ingen ska bli utsatt för någon form av kränkande behandling i skolan och därför ska en nolltolerans råda. Detta syfte har dock inte fått genomslag i praktiken, då kränkningar fortfarande utgör ett stort problem på våra skolor. Frågan är vad detta beror på och vilken möjlighet som finns till genomslag för det i lagstiftningen uppställda syftet/ändamålet, vilket är vad denna uppsats bland annat syftar till att klargöra. Genom en bred syn på rättskällorna undersöks den närmare innebörden av skollagens krav för det förebyggande och åtgärdande arbetet mot kränkande behandling, elever emellan. Således har både bindande och icke bindande rättskällor använts, vilka gemensamt benämns såsom styrdokument. Jag har också undersökt huruvida rekommenderade åtgärder har stöd i empiri som visar att åtgärden är framgångsrik i arbetet mot kränkande behandling. Faktorer i samhället, som påverkar rättens möjlighet till genomslag, har också undersökts med hjälp av rättssociologin. Till min hjälp i undersökningen har jag använt mig av tre frågeställningar; ”Hur definieras begreppet ”kränkande behandling”?”, ”Hur konkretiseras de krav som uppställs i 6 kap. SkolL om att förebygga och åtgärda kränkande behandling?” samt ”Vilken kännedom har lagens mottagare; huvudmän, skolpersonal och elever, om lagstiftningens existens och innehåll och hur ser ”landskapet som regleringen hamnar i” ut?”. Undersökningen visar att styrdokumentens information är omfattande och att det i många fall ges konkreta råd på vad arbetet innefattar. På grund av arbetets stora omfattning kan det dock kräva mycket resurser, vilka visat sig vara bristfälliga på vissa skolor och därför utgör det en förklaring till att regleringen inte fått önskat genomslag i praktiken. Det framgår också att många frågor lämnas obesvarade i styrdokumenten och att informationen till skolorna i många fall därför brister. Särskilt allvarligt finner jag bristerna i utformningen av begreppet ”kränkande behandling” vara, eftersom bedömningen av detta begrepp får betydelse för hela det motverkande arbetet, både på ett förebyggande och ett åtgärdande stadie. Bristerna i informationen i allmänhet är särskilt graverande eftersom studien visar att viss skolpersonal saknar tillräckliga kunskaper om dels hur man effektivt arbetar för att motverka kränkande behandling, dels vad som utgör kränkande behandling. Att både informationen i styrdokumenten samt den självständiga kunskapen hos skolpersonalen är bristande, utgör därför också en förklaring till att regleringens syfte/ändamål inte fått avsedd verkan. Det har dessutom framkommit att både elever, lärare, rektorer och kommunala tjänstemän saknar kännedom om skollagstiftningens existens och innehåll. Därtill har även normer, som avviker från regleringens ändamål/syfte, identifierats i både regleringen och i samhället. Detta, i kombination med att skadeståndssanktionen inte omfattar alla former av kränkningar, utgör ytterligare förklaringar till att regleringen inte fått önskat genomslag.