Idrottslärares arbetssituation som ett- respektive tvåämneslärare:

Abstract

Att arbeta som lärare i idrott och hälsa innebär en risk att utsättas för stress och fysisk belastning. Denna studie syftar till att utforska lärares upplevda koppling mellan arbetsrelaterade fysiska och mentala påfrestningar och deras situation som ett- respektive tvåämneslärare i Idrott och hälsa.. Studien är kvalitativ och bygger på intervjuer med fyra erfarna lärare i Göteborgsområdet. Genom ett fenomenologiskt tillvägagångssätt syftar studien till att ta vara på deras kunskap och erfarenhet om idrottslärares arbetssituation. Under samtalen med lärarna framkom en bild av ett tufft men givande yrke. Stressen verkar vara ständigt förekommande och ses på som ett normaltillstånd snarare än ett problem. Det är inte en hållbar arbetssituation, stressen bör ses som ett problem som målet är att minimera. Studien visar att olika idrottslärare själva är olika fysiskt aktiva i sin undervisning och att detta snarare har att göra med personlighet än fysisk förmåga. För att det i längden skall vara hållbart att arbeta som idrottslärare måste lärare lära sig att anpassa sin undervisningsstil efter sin fysiska förmåga. Överlag anses att det är att föredra att jobba som tvåämneslärare då den fysiska belastningen blir mindre, möjligheten till samarbete blir större och risken för isolering minskar. Samtidigt menar lärarna i studien att det måste finnas ettämneslärare i Idrott och hälsa. De lärare som enbart är intresserade av Idrott och hälsa och brinner för ämnet är viktiga för att Idrott och hälsa skall få högre prioritet och status. För att tvåämneslärare fullt ut skall kunna dra nytta av fördelen med ökad möjlighet till samarbete så krävs bättre schemaläggning. Lärarna beskriver en arbetssituation för tvåämneslärare där miljöombytet snarare blir till en stressfaktor då planeringen brister. Sammantaget framkommer en bild av ett yrke med stor potential för förbättringar där tvåämneslärare oftast är att föredra men där ettämneslärare också behövs.