Fysisk aktivitet som behandlingsform vid substansberoende

Abstract

Beroendesjukdomen utgör ett problem i dagens Sverige. Ett långvarigt missbruk kan exempelvis leda till depression, rubbning i hormonsystemet och förlorad muskelmassa. Forskning visar på ett samband mellan missbruk och påverkan på hjärnans belöningssystem. Missbruk kan även leda till en negativ inverkan på det sociala livet. Fysisk aktivitet påverkar hälsan positivt genom bland annat ett ökat självförtroende, en ökad fysisk självkänsla och en förbättrad kondition och muskelfunktion. Syftet är att belysa hur fysisk aktivitet kan påverka den psykiska och fysiska hälsan hos personer under behandling av narkotika- och alkoholberoende. Uppsatsen utgår ifrån det salutogena perspektivet, med centrala komponenter som KASAM och coping. Uppsatsen är av kvalitativ ansats med intervjuer av semistrukturerad karaktär som datainsamlingsmetod. Intervjuerna spelades in via diktafon samt transkriberades och analyseras sedan ur ett teorinära förhållningssätt. Urvalet utgjordes av fem deltagare ur ett behandlingsprogram i centrala Göteborg, vilket utgår ifrån minnesotamodellens tolvstegsprogram, utan hänsyn till typ av beroende eller ålder. Resultatet av studien visar att respondenterna anser att den fysiska aktiviteten har en betydande roll i behandlingen. Fysisk aktivitet anses där fungera som en ventil för känslor, ger kraft att genomgå en livsstilsförändring samt förbättrar tilltron till den egna förmågan. De deltagande upplever att den fysiska aktiviteten stärker deras förmåga att hantera den inre och yttre press som uppstår vid beroendebehandling. Den fysiska aktiviteten har även en stor positiv inverkan på sociala faktorer. Slutsatsen av studien visar på ett samband mellan fysisk aktivitet och utfallet av behandlingen, då såväl den fysiska som psykiska hälsan påverkas i en positiv riktning