Datortomografiundersökning - åtgärder för att minimera

Abstract

Bakgrund: Datortomografi har som undersökningsmetod ökat. Detta tack vare metodens goda diagnostiseringsmöjligheter, fördelen i att undvika överlappning av anatomiska strukturer samt dess snabba undersökningstid. En betydande nackdel med datortomografi är den höga dos röntgenstrålning patienten utsätts för under bildtagning, datortomografen står för 50-80 procent av befolkningens sammanlagda stråldos. Joniserande strålning kan vara skadligt för organ och vävnader och sannolikheten för stokastiska effekter existerar även vid lägre stråldoser, exempelvis röntgenundersökningar. Röntgensjuksköterskans profession innefattar ett ansvar för att minimera stråldos vid alla röntgenundersökningar och behandlingar som utförs, utan att sänka den diagnostiska bildkvaliteten. Syfte: Syftet är att få kännedom om åtgärder för att sänka stråldosen till patienter vid datortomografiundersökning. Metod: Denna examensrapport genomfördes som en litteraturöversikt. Tretton vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats analyserades för att svara på rapportens syfte. Resultat: I resultatet framkom fem åtgärder för att minimera stråldos till patienter. En av de tekniska åtgärderna var storleksanpassat protokoll, där man med utgångspunkt från patientens storlek anpassade parametrar för att skapa en individanpassad stråldosmängd. Reducering av rörspänning var en annan åtgärd för att sänka given stråldosen vid undersökningstillfället. Stråldosreducering kunde även ske genom rekonstruktion av bilder som skapats med en lägre stråldos, då bildkvaliteten upprätthölls genom iterativ rekonstruktion. Patientrelaterade åtgärder kunde resultera i sänkt stråldos, då utförlig information kunde hjälpa patienten att genomföra undersökningen och därmed minska risken för avbrutna undersökningar. En betydande stråldosreducering kunde även ske om patientens armar positionerades ovanför huvudet vid bildtagning, då risken för artefakter och större avbildningsområde eliminerades. Detta resulterade i mindre stråldos till patienten samt bättre bildkvalitet. Konklusion: Fem åtgärder för stråldossänkning kunde presenteras i denna litteraturöversikt. Både tekniska justeringar och åtgärder relaterat till patienten konstaterades sänka stråldosen. Med dessa åtgärder skulle röntgensjuksköterskan på ett patientcentrerat sätt kunna minska stråldosen till patienten vid CT-undersökningar