Dyslexi + skola = svårt? En kvalitativ studie om dyslektikers upplevelser av skoltiden och lärares bemötande samt hur detta har påverkat deras självbild och självförtroende

Abstract

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur vuxna personer med diagnosen dyslexi har upplevt sin skoltid samt hur dyslexin och lärares bemötande kan ha påverkat deras självbild och självförtroende. För att undersöka detta intervjuas fyra personer i 20−30-årsåldern med diagnosen dyslexi. Samtalsintervjuerna är av halvstrukturerad karaktär, vilket ger ökat utrymme för respondenternas egna tankar och åsikter. Intervjuerna belyser framförallt respondenternas upplevelser av skoltiden och lärares bemötande samt hur det och dyslexin har påverkat deras självbild och självförtroende. Resultatet från intervjuerna visar att personer med dyslexi riskerar att uppleva skoltiden som en jobbig period just för att de har svårt att nå upp till skolans mål och krav när det gäller läsning och skrivning. Samtliga intervjupersoner upplever att lärarnas bemötande är av stor vikt och inverkar på både deras inlärning och syn på sig själva. Studien visar också att en sen diagnos kan ha negativ inverkan på elevers självbild och självförtroende eftersom elever innan en utredning tycks löpa större risk att tro att svårigheterna beror på att han eller hon är lat och ointelligent. Det är därför viktigt att lärare tar initiativ till en utredning i ett tidigt skede. I uppsatsen presenteras också tidigare forskning i ämnet samt teorier om bemötande och om hur vi skapar vår självbild. Dessa delar kopplas samman med resultatet i kapitlet diskussion och analys.