Språkliga markörer för logiska samband i text En komparativ studie av satskonnektion i ett antal texter från nationella prov i svenska och svenska som andraspråk

Abstract

Hur lever svenska gymnasieelever upp till de krav på att skriva sammanhängande text som ställs i de nationella kursproven i svenska B respektive svenska som andraspråk B? I denna textlingvistiska undersökning studeras satskonnektionen i 20 texter skrivna av elever med svenska som förstaspråk, respektive med arabiska som förstaspråk. Syftet är att finna mönster, likheter och skillnader såväl mellan som inom de båda grupperna av elever. För analysen används både Nyströms analysmodell (2001) och Hellspong & Ledins indelning av konnektiver (1997). Analysen visar att det finns stora likheter i båda gruppernas satskonnektion. De uppvisar lika hög konnektivtäthet och båda har ett bindningsmönster som domineras av additiv konnektion. En viktig skillnad är att förstaspråkselevernas satskonnektion är mer varierad, på så sätt att deras repertoar av konnektiver är större. En slutsats blir att andraspråkselever behöver en undervisning som medvetet fokuserar på att utvidga deras repertoar av konnektiver. Detta kan utveckla både kvaliteten på deras texter och deras läsförståelse. En annan skillnad är att andraspråkseleverna i högre grad än förstaspråkseleverna använder sig av temporala konnektiver. Det kan vara så att de även när den efterfrågade texttypen är diskursiv, skriver texter av mer berättande karaktär. Slutligen visar analysen att det finns stora individuella skillnader när det gäller satskonnektion inom de båda elevgrupperna. Dessa skillnader kan förmodligen kopplas till hur pass erfarna skribenter eleverna är.