Leverantörsrelaterade tilldelningskriterier i offentlig upphandling

Abstract

Denna uppsats undersöker om, och i så fall under vilka förutsättningar, det enligt EU-rätten är tillåtet att i en offentlig upphandling använda sig av tilldelningskriterier som utvärderar leverantörens och dess medarbetares erfarenhet och kvalifikationer, d.v.s. leverantörsrelaterade tilldelningskriterier. Uppsatsen undersöker också vilka effekter som ett nyligen publicerat förslag till nytt klassiskt upphandlingsdirektiv kan tänkas få på rättsläget rörande dessa kriterier. Dessutom analyserar uppsatsen rättsläget och direktivförslaget i ljuset av regleringens syften. Att i anbudsutvärderingen få använda sig av vissa typer av leverantörsrelaterade tilldelningskriterier kan ofta vara viktigt för att kunna ta reda på vilket som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, framförallt i upphandlingar av mer komplexa tjänster och byggentreprenader. Rättspraxis i frågan om leverantörsrelaterade tilldelningskriterier är dock spretig, och rättsläget kan i hög grad anses som oklart, framförallt efter det uppmärksammade rättsfallet Lianakis m.fl. som meddelades 2008. Min slutsats är att mycket ändå talar för att leverantörsrelaterade tilldelningskriterier i undantagsfall är tillåtna. För att vara detta måste de dock inriktas på att utreda vilket som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, och inte huvudsakligen bedöma leverantörernas status och förmåga i sig. Dessutom får användningen av kriterierna inte göra den viktiga distinktionen mellan leverantörskvalificeringsfasen och anbudsutvärderingsfasen otydlig, eller bryta mot några grundläggande upphandlingsprinciper. Och även om dessa krav uppfylls är det dock inte säkert att kriterierna skulle godtas av EU-domstolen. Om direktivförslaget genomförs är min bedömning att vi kommer få ett rättsläge som är något klarare, och där kriterierna kommer vara tillåtna att använda i något större utsträckning än de är idag. Båda dessa effekter skulle vara positiva ur mot bakgrund av regleringens syften. Även om direktivförslaget genomförs kommer dock många oklarheter i rättsläget att bestå, vilket är negativt mot samma bakgrund.