| dc.description.abstract | Sammanfattning
Vårt syfte har varit att undersöka hur pedagoger i förskola, förskoleklass och skola uttrycker sig kring att använda
lek som metod för lärande i verksamheten med barn och elever. Vi vill undersöka i vilken utsträckning och på vilka
sätt pedagogerna menar att lek förekommer i deras verksamhet samt hur pedagogerna menar att lek kan främja barns
och elevers lärande. Vi vill även undersöka om det finns något som uppfattas som hinder när det gäller att använda
lek som metod för barns och elevers lärande och om det finns skillnader mellan pedagoger i förskolan och skolan i
deras syn på användning av lek som metod för lärande.
I vår undersökning har vi utgått från ett sociokulturellt perspektiv, ett relationellt perspektiv samt en
fenomenografisk forskningsansats. Vi har intervjuat pedagoger i en kvalitativ undersökning för att få deras syn på
lek samt verklighetsförankrat material. Pedagogerna som deltog kom från olika skolor och förskolor och arbetar från
förskolan upp till år 6.
Vi har sett flera skillnader men även likheter mellan pedagogerna i förskola, förskoleklass och skola och dessa har vi
jämfört och ställt mot varandra. Vi kom även fram till att alla pedagoger är positiva till lek som metod för lärande
men de flesta anser att det är svårt att hitta tid osv. för att genomföra det i praktiken. Detta blir allt mer tydligt ju
äldre barn och elever pedagogerna arbetar med. Pedagogerna som arbetar i förskola och förskoleklass är dock ofta
mer medvetna om hur de ska arbeta med leken som metod för lärande och varför det är viktigt.
Utifrån detta anser vi att leken är viktig för barns och elevers lärande och att det skulle vara lärorikt att införa mer av
lek i förskolans och framför allt skolans verksamhet men att det gäller för pedagogerna att se möjligheter istället för
hinder för att det ska vara genomförbart att använda lek som metod för lärande. | sv |
