”Jag kan inte härleda det precis till utbildningen … det kanske mer är genom handledning och ja.. erfarenhet.” – En kvalitativ studie hur socionomutbildningen integreras i kuratorernas praxis.

Abstract

Vårt syfte med studien var att ta reda på om och hur socionomutbildningen integreras i kuratorernas praxis. Vi ville även undersöka hur de känslomässigt hanterar arbetet med människor i kris, samt hur de lärt sig dessa strategier. Det är en kvalitativ intervjustudie som byggde på semi-strukturerade intervjuer med sex kuratorer inom hälso- och sjukvården. Studien omfattar våra informanters subjektiva syn på om och hur deras socionomutbildning integreras i deras praxis, vilket gör att studien inte är generaliserbar. Den insamlade empirin i form av intervjuer transkriberades till text och analyserades med teorierna praxisteori, kristeori och copingteori, samt tidigare forskning och litteratur. Vårt material har tolkats genom ett hermeneutiskt förhållningssätt. Vi har använt oss av tematisering där resultat- och analysdelen i uppsatsen presenteras med rubrikerna Utbildning, Erfarenhet/Praxis samt Kompetens. Genom vår analys av empirin kom vi fram till att socionomutbildningen kan fungera som en grund och till viss del så ett frö gällande metoder/teorier i kuratorernas arbete. Informanterna uttryckte olika teorier och metoder i arbetet, men de härledde inte dessa kunskaper till grundutbildningen utan till vidareutbildning, kurser och praktisk erfarenhet. Den del av grundutbildningen som informanterna ansåg som en viktig läroperiod var praktikperioden med dess handledning. Ingen av våra informanter nämnde utbildningen som en källa till att lära sig egna strategier, utan uttryckte betydelsen av erfarenhet och handledning på arbetsplatsen. Våra informanter betonade den professionella och dagliga kollegiala handledningen i deras kurativa arbete som meningsfulla för att känslomässigt kunna hantera ett psykiskt påfrestande arbete. Informanterna uttryckte kompetens i det kurativa arbetet genom att våga be om hjälp och att vara flexibel, lyhörd och anpassningsbar, vilket även litteraturen som berör professionellt förhållningsätt inom socialt arbete betonar. Informanternas svar beskrev att denna kompetens uppkommer genom praktisk övning och handledning. Vi har tolkat genom informanternas svar att erfarenhet, vidareutbildning och handledning på arbetsplatsen värderas högre i det kurativa arbetet än de metoder, teorier och kompetenser som grundutbildningen tillgodogjort dem.