”Man är ju inte mer än människa” – En kvalitativ studie om socialsekreterare och deras syn på bemötande.

Abstract

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur socialsekreterare själva ser på sitt bemötande gentemot klienter och vilka faktorer som omgärdar detta. För att förstå detta har vi använt oss av maktperspektivet, relationsperspektivet samt begreppet gräsrotsbyråkrater. För att får en fördjupad förståelse har vi använt oss av en kvalitativ metod där vi genomfört kvalitativa intervjuer med åtta socialsekreterare fördelade på tre socialkontor. För att nå vårt syfte hade vi tre frågeställningar som berörde vad som upplevs som ett gott/mindre gott bemötande, hur det värderas, vilka förutsättningar som föreligger samt hur klienterna påverkar socialsekreterarnas bemötande. Vi har kunnat se att socialsekreterarna värderar bemötandet mycket högt och att det är en förutsättning för att kunna få till ett bra arbetsklimat. Vi har kunnat se att de faktorer som spelar in på hur bemötandet blir handlar om organisationen, klienten och socialsekreteraren själv. Som socialsekreterare är man bara en människa och hur organisationen ser ut, vem klienten är och hur man själv som socialsekreterare är och ser på sin profession påverkar en själv och därigenom bemötandet.