MAC. Tolkning av medvetet oklara svävarvillkor i avtal om företagsköp

Abstract

I avtal om företagsförvärv finns ofta en MAC-klausul. Den är ägnad att villkora köparens avtalsbundenhet om någon händelse väsentligt påverkar målbolaget mellan signing och closing. Att undkomma bundenhet av ett ingånget avtal är och skall inte vara lätt, i synnerhet inte när det ingås av sofistikerade avtalsparter. Enligt svensk rätt är det också synnerligen sällan kommersiella avtal jämkas med hjälp av 36 § AvtL eller ändras med hjälp av hardshipreglerna i Unidroit Principles eller PECL. Men om nu parterna genom en allmänt hållen klausul vill möjliggöra för säljaren att undkomma avtalet om något oförutsett inträffar som inte reglerats specifikt i fullföljandevillkoren? Då får parterna lösa det avtalsvägen. Här skulle MAC-klausulen kunna fylla en funktion: genom denna uppnår parterna en riskfördelning som den dispositiva rätten inte möjliggör. Så är klausulen heller inte gratis att infoga, utan påverkar regelmässigt köpeskillingen. Det är rimligt; får säljaren stå en risk som enligt dispositiv lagstiftning och principen om att avtal skall hållas åligger köparen, får köparen också betala för denna förmån. Synsättet fungerar dock bara i teorin. I praktiken är det högst osäkert om MAC-klausulen, som den regelmässigt utformas, utgör en reell möjlighet för köpare att undkomma ingångna avtal. I Delaware, där de flesta tvisterna kring åberopade MAC-klausuler har avgjorts, gör den det inte. Faktum är att en sådan talan aldrig nått framgång där. Anledningen är att MAC-klausulen utformas på ett medvetet otydligt sätt och att domstolen i Delaware uppställt mycket stränga krav för att köpare skall kunna undgå avtalsbundenhet med hjälp av klausulen . Parternas medvetna otydlighet beror på att en kvantifiering av hur stor förändringen måste vara för att utgöra en MAC är mycket svår att göra. De väldigt specifika krav som uppställts i amerikansk praxis för att klausulen skall få åberopas är däremot inte något parterna kan råda över. Kraven är för höga. Orsaken är att domstolen lagt allt för liten vikt vid MAC-klausulens syften och ordalydelse och allt för stor vikt vid parternas prognoser och övriga omständigheter. Denna uppsats beskriver de tolkningssvårigheter som MAC-klausulen är förknippad med. Sedan presenteras en lösning på hur MAC-klausulen bör tolkas av svenska domstolar och användas av avtalsskrivaren. Ambitionen är att svenska domstolar vid tolkningen av MAC-klausuler i avtal om företagsköp inte skall upprepa de amerikanska domstolarnas misstag. Uppsatsen har tre huvudsakliga slutsatser. Den första är att MAC-klausulen är ett sätt för parterna att frångå den dispositiva rättens reglering av ändrade förhållanden; syftet är att villkora avtalet. Den andra är att syftet med MAC-klausulen många gånger är att fungera som en omförhandlingsklausul; för att fungera som en sådan måste den ge köparen en reell möjlighet att komma ur avtalet. Den tredje, övergripande, slutsatsen är att parter i kommersiella avtal ofta värderar ekonomisk riskfördelning och affärsmässig rimlighet högre än avtalsbundenhet.