| dc.description.abstract | Sammanfattning
Huvudsyftet med arbetet är att studera vilken betydelse leken har för små barns lärande, hur leken fungerar som
social arena för yngre barn och hur leken främjar små barns utveckling av den sociala kompetensen. Ett mindre
syfte är att se huruvida leken främjar kommunikationen för yngre barn, både den verbala och den kroppsliga.
Den metod jag valt att använda mig av i denna studie är först och främst litteraturstudier av lämplig litteratur i
ämnet. Sedan har jag använt mig av en empirisk studie i form av deltagarobservationer, där jag varit en del av
verksamheten i fyra dagar och samtidigt observerat barnen i lekande situationer. Jag har använt mig av
anteckningar som dokumentationsform som jag renskrivit, kompletterat och analyserat efter att studien var klar.
Utifrån mina resultat har det visat sig att barnen utvecklar sin sociala kompetens genom lek på olika sätt, både
indirekt, då de leker enskilt och direkt när de leker tillsammans. Genom dessa olika sätt att leka utvecklar de sin
motoriska förmåga, både den grov- och finmotoriska, de utvecklar sin identitet och självkänsla, de lär sig även
vad gränssättning är genom leken. De lär sig de grundläggande vardagliga sakerna såsom att vänta på sin tur, att
bli bestämd över av någon som har högre status än en själv. Genom leken utvecklar de även sin kommunikativa
kompetens, både den verbala och den kroppsliga. Leken blir en plats där nästan all kommunikation är tillåten,
med förutsättning att man kan bli förstådd.
Då leken är en så stor del av barnens värld är det viktigt att vi som pedagoger tar vara på den och utgår ifrån det
barnen kan utan att behöva tänka på vad det är dem gör. Se inte leken endast som en fritidsaktivitet, utan som ett
pedagogiskt hjälpmedel där barnen får möjlighet att lära sig utifrån sina förutsättningar. | sv |
