Självständig men beroende. Att arbeta som distriktssköterska på den svenska landsbygden under 1920-1930- talen

Abstract

Vi som distriktssköterskestudenter upplever att distriktssköterskans kompetens inte efterfrågas av en del arbetsgivare utan ofta likställs med en allmänsjuksköterskas. Att känna till distriktssköterskeyrkets tillkomst och utveckling över tid, gör det lättare att förstå hur yrkesrollen formats. Kunskap om yrkets historia kan synliggöra den specifika kompetens som distriktssköterskan besitter än idag. Distriktssköterskeyrket började ta form under 1920 -1930-talen. Syftet är att beskriva hur distriktssköterskans arbete, värderingar och villkor såg ut under 1920-1930-talen i Sverige. En yrkesberättelse skriven av en verksam distriktssköterska under denna period, valdes ut för analys. För att få en fördjupad kunskap valdes även en offentlig, beskrivande utredning av distriktssköterskans arbete med förslag till förändringar. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som metod. Yrkesberättelsen och utredningen analyserades först var för sig. I det sista steget jämfördes dokumenten. Vid analys av distriktssköterskans yrkesberättelse framkom fem kategorier: distriktssköterskans fokus, vårdandet, distriktssköterskans arbetsvillkor, existentiella villkor och befolkningens villkor. Vid analys av utredningen framkom tre kategorier: att arbeta förebyggande för individens och samhällets bästa, att uppvärdera distriktssköterskeyrket och att verka för en jämlik hälso- och sjukvård. Distriktssköterskans arbete, villkor och värderingar beskrevs inte helt samstämmigt i utredningen och distriktssköterskans yrkesberättelse. Enligt utredningen skulle fokus i distriktssköterskans arbete ligga på en förbättrad folkhälsa, förebyggande vård och socialhygien. Distriktssköterskan i yrkesberättelsen fokuserade främst på omvårdnaden om patienterna och deras familjer.