Kommunalt stöd inom näringslivet. En studie av individuella stöd till privata företag i ljuset av EU: s statsstödsregler

Abstract

Kommunala stöd till enskilda näringsidkare riskerar att snedvrida konkurrensen och innebär en ineffektiv användning av offentliga medel. Stödåtgärderna kan ta sig i uttryck på vitt skilda sätt; det kan röra sig om allt från underprisförsäljningar av fastigheter till kommunal borgen. På senare tid har problemet uppmärksammats i samhällsdebatten och det finns flera fall där kommunala stödåtgärder har ifrågasatts. Flertalet kommunala beslut har varit föremål för laglighets¬prövning enligt kommunallagen (1991:900) (KL) och i ett fall har ett beslut också underkastats Europeiska kommissionens prövning. Privata aktörer som erhåller kommunalt stöd får en betydande fördel jämfört med övriga konkurrenter på marknaden. I förlängningen hämmar stöd av olika slag samhälls¬¬utvecklingen och skapar osund konkurrens i kommunerna. Samtidigt finns det dock motiv bakom kommunala stöd som kan rättvärdiga deras existens, till exempel att motverka arbetslöshet eller att stödja eftersatta regioner och branscher. Denna intresse¬avvägning ligger till grund för det regelverk om offentligt stöd som finns inom EU och Sverige idag. På nationell nivå stadgar 2 kap. 8 § andra stycket KL ett principiellt förbud mot individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare. På unionsrättslig nivå utgör stats¬stöds-förbudet i artikel 107.1 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kärnan i EU:s regelverk om statsstöd. Anmälningsplikten enligt artikel 108.3 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och motsvarande svensk lagstiftning utgör vidare en central del av kontrollen av statsstöd. Eftersom problemet med kommunala stödåtgärder som angränsar till statsstöd förefaller omfattande saknas följaktligen en klar skiljelinje mellan vad som betraktas som en kommunal angelägenhet och sådant som helt och hållet är förbehållet det privata näringslivet. Då kommuner i flera fall genom olika insatser går utanför den kommunala kompetensen finns det utrymme att ifrågasätta regelverkens tydlighet. Uppsatsen redogör närmare för gräns-dragningen för vad som anses utgöra en kommunal angelägenhet och det handlingsutrymme som kommunerna faktiskt har att lämna stöd inom det egentliga näringslivet. I en komparativ analys undersöks den kommunala kompetensens förhållande till EU:s statsstödsregler och statsstödsreglernas återverkan på svensk kommunal förvaltning. Kontroll av statsstöd är en förutsättning för upprätthållande av förbuden och därmed är granskningen av potentiella statsstöd på både nationell och unionsrättslig nivå väsentlig. Intressant är likaså varför åtgärder som kan komma att klassificeras som statligt stöd inte anmäls till kommissionen, såsom föreskrivs enligt både nationell och unionsrättslig lagstiftning. Uppsatsen diskuterar i och med det den roll som kommuner och förvaltningsdomstolar tilldelats. Hur förbuden tillämpats i rättspraxis behandlas ingående liksom hur den kommunala kontrollen av potentiella stödinsatser ser ut i praktiken.