Utvisning på grund av brott Domstolen tillämpning av en särskild rättsverkan

Abstract

Om en utlänning döms till ansvar för brott, kan domstolen i vissa fall vid sidan av brotts-påföljden samtidigt besluta om att han skall utvisas ur landet och förbjudas att återvända hit på viss tid eller för all framtid. För att ge en bild av den tilltalades skydd mot att utvisas syftar denna framställning till att klarlägga och analysera förhållanden och omständigheter som begränsar tillämpligheten av institutet utvisning på grund av brott. Uppsatsens tonvikt ligger på vad rättstillämpningen i de allmänna domstolarna å ena sidan beaktar som tillräcklig grund för utvisning, å andra sidan beaktar som begränsningar och hinder för utvisning (4 kap. utlänningslagen). Praxis ställs här mot förarbeten och andra rättskällor. Vissa begränsningar och hinder för utvisnings på grund av brott följer även av den EG-rättsliga primär- och sekundärrätten, samt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vidare uppmärksammas vilka konsekvenser Sveriges delaktighet i det s.k. Schengensamarbetet har för tillämpningen av utvisningsinstitutet i vissa sammanhang.