dc.description.abstract | Att demonstrera för att uttrycka sina åsikter har förekommit länge i Sverige. Under senare år har problemen som kan uppstå i samband med detta eskalerat. T ex förekommer att demonstrationer äger rum trots att avslag meddelats, att åsiktsyttringarna har högerextremistiska kopplingar och i sig utgör brott, att motdemonstrationer förekommer vilket kan resultera i våldsamma konfrontationer etc. I detta arbete har jag gjort en sammanställning av relevant lagtext och beskrivit denna med utgångspunkt i en demonstration av nynazister i Nora 1998 som ledde till att flera personer greps för brottet våldsamt upplopp, samt hets mot folkgrupp. Detta i syfte att visa på fallgropar och föreslå åtgärder som kan vidtagas för att minimera eller eliminera ordningsstörningar, bl a: Genom polisiär tillståndshantering kan kolliderande demonstrationer flyttas i tid eller plats för att undvika konfrontationer mellan dessa. PL:s bestämmelser bl a avseende avspärrning av en plats kan verka förebyggande eller begränsa ordningsstörningen. En ordningsstörning kan eventuellt lugnas ner genom att personer grips eller medtas till förhör enligt bestämmelserna i RB. Polisen skall fortlöpande ingripa mot ordningsstörningar för att på lång sikt minska problemen. Våra normer kan påverkas t ex genom manifestationer av det slag som skedde i Nora, vilket på lång sikt kan strypa rekryteringsbasen beträffande potentiella deltagare ordningsstörningar. Polisen bör göra noggranna förberedelser av såväl spaningsinsatser, personalens kunskaper som utrustning. Massmedia kan av polisen användas till att sprida kunskap och nå ut med uppgifter som eventuellt kan avskräcka potentiella ordningsstörare. Utredningsarbetet bör av polisen förberedas, t ex med ett team bestående av en utredningsgrupp, en förundersökningsledare och en åklagare, om förundersökningsledaren är polisiär. Sökord: Ordningsstörning, upplopp, våldsamt upplopp, ohörsamhet mot ordningsmakten, hets mot folkgrupp, demonstration, yttrandefrihet, demonstrationsfrihet. | swe |