Värdering av tillgångar enligt IAS 36/RR17

Abstract

Bakgrund: Syftet att införa IFRS i EU var för att tillgodose kapitalmarknaden. IFRS har utvecklats till ett globalt redovisningsspråk, men reglerna är inte fulländade, då utvecklingen går framåt. Noterade svenska bolag ska från år 2005, följa IFRS/IAS- förordningen och tillämpa internationella redovisningsprinciper. Detta har medfört ökade krav på revisorerna, då IAS detaljerade regelverk ständigt förändras och är utformas för effektiva marknader, vilket har medfört att kraven på professionellt omdöme aldrig varit större. Problematik: Syftet med IAS 36/RR 17 är att säkerställa så att inte tillgångarna är redovisade till ett för högt värde, då tillgången inte få tas upp till ett högre värde än dess återvinningsvärde som antingen är det högsta av det verkliga värdet eller nyttjandevärdet av tillgången. Problematiken när det gäller nedskrivningar av tillgångar är att företagsledningen kan göra subjektiva bedömningar som leder till att företag redovisar till fördel för sig själva. Frågeställning: Vilken problematik kring regelverket IAS 36 nedskrivningar kan revisorn ställas inför? Vilka problem kan revisorn ställas inför gentemot företagsledningen då nedskrivningsbehov föreligger? Syfte: Syftet med undersökningen är att bestämma revisorns svårigheter gällande granskningen kring nedskrivningsbehov av tillgångar samt vilken problematik som kan uppstå mellan revisorn och företagsledningen. Avgränsning: Vår undersökning är ur revisorernas synvinkel. Företagsledningens perspektiv behandlas inte i uppsatsen, då vi har en begränsad tidsram. Vi behandlar inte Goodwill närmare i denna uppsats. Slutsats: Det kan vara svårt för revisorn att påtala att nedskrivningsbehov föreligger, detta då regelverket IAS 36 bygger på subjektiva bedömningar. Problematiken kring regelverket medför osäkerheter, detta gällande framförallt, uppskattningar i framtida prognoser.