Sjuksköterskors upplevelser av sitt arbete på akutmottagning

Abstract

Akutmottagningarna i Sverige går mot en utökad roll från slussningsenheter till diagnostiserande och behandlande enheter, vilket ställer krav på mer specialiserade sjuksköterskor. Det är ofta överfullt på akutmottagningar med långa väntetider och missnöjda patienter som följd. Studiens resultat kan relateras till ett etiskt perspektiv och till Erikssons omvårdnadsteori om den lidande människan. Patienten kommer till sjukhuset för att få en lindring av sitt sjukdomslidande och förväntar sig att vara välkommen, vara respekterad och att få vård, men kan uppleva ett bemötande som tillför ett nytt lidande. Detta är inte bara i sig problematiskt utan leder till att patienten inte kan leva ut sitt lidande och därmed inte heller gå in i det tredje skedet och försonas med sitt lidande. Syftet med studien var att ta reda på hur sjuksköterskan upplevde sitt arbete på en akutmottagning och förutsättningarna för att kunna ge patienter på akutmottagningar en god omvårdnad. Studien grundades på en litteraturstudie av tio vetenskapliga artiklar internationellt publicerade mellan 1992 och 2007. Analysen visade att sjuksköterskorna tyckte arbetet på en akutmottagning kunde vara stimulerande då de upplevde att de kunde göra nytta och att de kunde använda sin spetskompetens. De tyckte också att det var en krävande situation där förutsättningarna för deras omvårdnadsinsatser inte alltid var de bästa. De ansåg att de hade brister i utbildning och träning för de svåra situationer som kunde uppkomma på en akutmottagning. Det kunde också krävas mer stöd från kolleger, arbetsledning och från verksamhetsledningen när det gällde t ex att se till att det fanns tillräckligt med sängplatser. Även lokaler och utrustning kunde vara bristfälliga, t. ex när det gällde säkerhetsarrangemang. Arbetet på en akutmottagning handlade förutom att lindra sjukdomslidande om att förebygga vårdlidande. Många av de situationer som sjuksköterskorna hade rapporterat om i artiklarna kunde tolkas som att de skapat vårdlidande. För att kunna förebygga vårdlidande krävdes det att arbetet skedde utifrån ett vårdetiskt förhållningssätt. Det krävdes goda arbetsförutsättningar och en organisatorisk miljö som gav gott stöd från kollegor och arbetsledning.