Belöningsmodeller för VD och ledande befattningshavare En studie i kompetensfördelningsregler

Abstract

Belöningsmodeller för VD och ledande befattningshavare behandlar olika former av belöningsmodeller för VD och ledande befattningshavare. Förutom lön och bonus består en VD:s lön dessutom oftast av pensionsavtal och avgångsvederlag, s.k. "fallskärmsavtal". Utöver detta har det under den senaste tiden förekommit andra former av belöningssystem, s.k. incitamentsprogram. Utformningen av dessa program har emellertid varit utsatta för hård kritik då gynnsamma villkor till fördel för förmånstagarna varit till skada för aktieägarna, samt då den offentliggjorda informationen om villkoren har varit bristfällig. Kompetensfördelningen mellan bolagsorganen vad gäller beslut om incitamentsprogram regleras idag främst av självregleringen och i nästan alla fall är det styrelse som fattar sådana beslut. Det har funnits att dåligt utformade incitamentsprogram är en förtroendeskadlig åtgärd, vilket i sin tur har varit en bidragande faktor till den rådande förtroendekrisen för svenska börsbolag. Till följd av detta tillsattes "Kodgruppen" och "Förtroendekommissionen" som har utarbetat varsitt förslag till framtida reglering på området. Förtroendekommissionen föreslår lagstiftning om att beslut vad gäller alla sorters ersättningsformer ska tas av bolagsstämma samt strängare regler för informationsgivning därom. Kodgruppen föreslår detsamma fast i form av självreglering.

Slutsatsen i Belöningsmodeller för VD och ledande befattningshavare är att en ökad självreglering på området enligt Kodgruppens förslag är den bästa förtroendeskapande åtgärden i tiden. Börsbolags olika förutsättningar och struktur kräver en flexibel reglering på området som kan följa med i utvecklingen varför lagreglerade beslutsformer därför kan verka hämmande. Självregleringen kan däremot följa med i utvecklingen och därmed ge utrymme för företagets tillväxt.