| dc.description.abstract | Ridning är Sveriges näst största sport, bara fotbollen är större. För många tjejer är stallet mer än en plats där själva sporten utövas. Stallet blir till en slags fritidsgård där nästan all ledig tid spenderas, även om själva ridaktiviteten ibland utförs endast en gång per vecka. Vad stallvistelsen betyder för tjejernas identitetsutveckling vet vi inte särskilt mycket om. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur tiden i stallet påverkar tjejerna i deras identitetsutveckling.
Studien genomfördes med en kvalitativ metod. Empirin består av 10 halvstrukturerade intervjuer med tjejer som är i stallet minst tre gånger i veckan, och är 15-17 år gamla. Teoriansatsen har i huvudsak ett salutogenetiskt synsätt, vilket kompletteras med teorier rörande identitet, genus och makt (empowerment).
Huvudresultatet av studien visar att tjejerna som deltog i undersökningen överlag har en hög känsla av sammanhang. Stallet är en arena där gemenskapen och hästen står i fokus. Tjejerna är medvetna om hur de ska göra för att påverka ridklubben, och gör det också i hög grad. Hästar som intresse tar mycket tid, och flera av informanterna är ambivalenta till hur hästintresset ska prioriteras i framtiden. I stallet får utseende stå tillbaka för andra egenskaper. Här blir inte tjejerna studerade, eller studerar varandra, efter kläder, smink, frisyr, smycken, figur och ”kvinnligt” agerande. Paradoxalt nog värdesätts snara-re typiskt ”manligt” agerande, dvs. aktivitet istället för passivitet. Killarna nedvärderar ridning och hästar som sport, i ett försök att reglera tjejerna till ett önskvärt feminint beteende, där tjejerna är mindre självständiga och mer observatörer till killarnas aktivi-teter. Slutsatsen är att försöken misslyckas, och gruppen ”hästtjejer” skapar istället en egen identitet. Jag benämner den som stallidentitet. En positiv identitetsutveckling står då som motvikt till den negativa identitet killar försöker att ge hästtjejerna. | en |
