Närstående som resurs i vården Närståendes och sjuksköterskors upplevelse av delaktighet
Abstract
Litteraturstudiens syfte var att beskriva innebörden och konsekvenserna av närståendes
delaktighet i vården ur både närståendes och sjuksköterskors perspektiv, samt hur
bekräftelse kan användas i sjuksköterskans yrkesutövande för att närstående ska känna
delaktighet. I bakgrunden beskrivs närstående kort ur ett historiskt perspektiv, därtill
presenteras teorier kring individers roller i samhället. Som omvårdnadsteoretisk bakgrund
valdes begreppen delaktighet och bekräftelse. Elva vetenskapliga artiklar, som på olika sätt
knyter an till litteraturstudiens syfte, granskades och analyserades induktivt. Resultatet
visar att de närstående ville bli inbjudna till delaktighet i vården av patienten. När
sjuksköterskor visade nedlåtande attityd gentemot närståendes delaktighet upplevde de
närstående ett lidande. Närstående fungerade som en länk mellan den sjuke och
sjuksköterskan, och blev på så vis viktig både för den sjuke och för sjuksköterskan.
Sjuksköterskorna uttryckte att närstående var viktiga i vården, framförallt för att ge och ta
emot information. Sjuksköterskorna lyfter fram att det viktigaste sättet att ansluta till de
närstående var genom att dela med sig av information. Vissa sjuksköterskor såg ett
problem i att skapa en bra kontakt med de närstående och samtidigt ha sin lojalitet hos
patienten. Att sjuksköterskan tar initiativ till samtal och dialog har stor del i att möjliggöra
närståendes delaktighet. Delaktighet som process kräver deltagande, dialog och
information. Slutsatsen av litteraturstudien är att nyckeln till delaktighet och bekräftelse
för de närstående är dialog och information. Men det finns fler frågor än svar på hur
närståendes delaktighet i vården fungerar och hur den kan förbättras. Ett ämne som borde
utforskas mer.
Degree
Student essay