Hur redovisar svenska börsbolag immateriella tillgångar?

Abstract

Bakgrund: Det har under de senaste åren skett allt mer förändringar inom redovisningen avseende normer och normbildning. Med anledning av den internationalisering av företagen som skett har företagens årsredovisningar alltmer utformats för internationella intressenter. Med anledning av detta samt de redovisningsskandaler som skett startade IASB och FASB ett samarbete i form av konvergensprojektet som syftar till att skapa en mer likartad redovisning. Den internationella utvecklingen medförde att IASB ändrade reglerna för redovisning av immateriella tillgångar efter att den nya standarden för redovisning av företagsförvärv publicerades i mars 2004. Problem: Kritiken kring redovisning av immateriella tillgångar har främst riktats till reglerna kring impairment test av goodwill istället för avskrivning samt felaktiga värderingar av dessa tillgångar. Vissa menar att svenska bolag har relativt låg nivå gällande systmatik och stabilitet i redovisningen av immateriella tillgångar. Då IFRS är en ny företeelse för många svenska börsnoterade bolag kan det leda till att årsredovisningarna är bristfälliga, särskilt med avseende på IAS 38 då detta är en av de mest tekniskt svåra standarderna att tillämpa. Problemformuleringen leder fram till uppsatsens huvudfrågeställning: Hur redovisar svenska börsbolag immateriella tillgångar enligt IAS 38 i årsredovisningarna efter införandet av IFRS? Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska börsbolag inom industrivaror och -tjänster, hälsovård samt informationsteknik redovisar immateriella tillgångar enligt IAS 38 i årsredovisningarna efter införandet av IFRS. Det är även att undersöka vad representanterna på bolagen anser om standarden samt vilka fördelar och nackdelar som upplevts. Avgränsningar: Studien har avgränsats till att undersöka ett urval av företag från de tre sektorerna; industrivaror och -tjänster, hälsovård samt informationsteknik. Vidare har den kvantitativa delen av studien begränsats till 10 stycken företag inom respektive sektor. Kriteriet för intervjuerna har främst varit att huvudkontoren skall vara stationerade i Göteborg så långt det har varit möjligt. Metod: Studien omfattas av dels en kvantitativ ansats då årsredovisningar granskats samt en kvalitativ ansats genom intervjuer. De fem utförda intervjuerna har skett dels i person och dels via e- mail. Slutsats: Utifrån studien framkom att ett försiktigt förhållningssätt oftast tas, särkilt beträffande aktivering av utvecklingsutgifter. Det kunde även utrönas att identifieringen av immateriella tillgångar inte anses som komplext, men däremot uppkom det att värderingen av dessa tillgångar är komplicerat. Med anledning av detta sker det ofta felaktiga värderingar. Förslag till fortsatta studier: Under studiens gång framkom att nedskrivningsprövningarna av goodwill enligt IAS 36 anses som komplicerat. Det skulle därför vara erforderligt med en djupare studie om eventuella brister kring redovisningen av dessa prövningar.