Vissa höftproteser ger långtidskomplikationer 
En studie vid Handikappforskningen, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs
universitet visar att en vanlig höftprotes gett komplikationer på lång sikt.
Det gäller en cementfri hydroxylapatit (HA)-belagd höftprotes av en särskild
design, där de konstgjorda ledytorna bestående av plast (polyetylen) och
stål har visat stort slitage.


Från protesens lårbensdel frisattes skarpa och hårda HA-partiklar, som i den
konstgjorda leden ödelade ytorna. Stora mängder slitage-partiklar
resulterade i bennedbrytning (osteolys) i närheten av leden.


Många ocementerade proteser har misslyckats på grund av dålig inväxt av ben
mot protes. Hydroxyapatit, som utgör största delen av mineralfasen i
naturligt ben, har visat förmåga att attrahera beninväxt snabbt och
omfattande, men materialet i sig är sprött och tål ej viktbelastning. Då
titanproteser får en beläggning av hydroxylapatit kan man teoretiskt uppnå
en säker fixation med beninväxt i kombination med en mekanisk styrka som är
tillräckligt för en ledprotes.


I denna avhandling har 100 hydroxylapatitbelagda höftproteser, av en
särskild design, följts upp mellan 7 och 9 år med kliniska och
röntgenologiska undersökningar. De primära kliniska resultaten såväl som de
röntgenologiska utvärderingarna var utmärkta. Efter fem år blev emellertid
slitageproblemen så omfattande att 18 höfter måste opereras på nytt.


Biopsier från den övre kanten av lårbenet visade att HA-beläggningen lösts
upp i partiklar med fri tillgång till den konstgjorda leden och en kronisk
inflammation hade brutit ner HA-lagret.


Denna protes med hydroxylapatitbeläggning kan ej rekommenderas till primär
höftledsplastik eftersom långtidskomplikationer relaterade till beläggningen
är mer omfattande än de tidiga fördelarna relaterade till inläkning.
Dessutom är resultaten av traditionell cementerad höftledsartroplastik
bättre. Cementerade höftproteser har visat goda resultat, men på lång sikt
är det en hög förekomst av lossning, särskilt hos män och hos yngre
patienter.