Høffding - ledande dansk försoningsfilosof Harald Høffding (1843-1931) är för de flesta ett okänt namn. Under slutet av 1800-talet och de två första decennierna av 1900-talet var han dock den ledande filosofen i Skandinavien. I varje fall om man med ledande menar internationellt renommerad. Ola Fransson presenterar i sin avhandling Høffding som en försoningens filosof därför att han försökte försona det moderna samhällets mångfald i en helhet och det gamla samhällets värden med de nya moderna strömningarna. Ola Fransson visar på grunddragen i Høffdings filosofi genom att relatera Høffdings tänkande till såväl den tyska filosofins utveckling i slutet av 1800-talet och som till den kulturella och ideologiska utvecklingen i Danmark under andra halvan av 1800-talet. Høffdings filosofi influerades av tysk idealism och brittisk empiristisk filosofi. Störst betydelse för hans intellektuella utveckling hade dock Høffdings landsman och existentialismens fader, Søren Kierkegaard (1813-1855). Høffding var inte en filosof som satt på sin kammare. Tillsammans med litteraturkritikern Georges Brandes (1842-1927) var Høffding Danmarks mest inflytelserika kulturpersonlighet under de sista decennierna av 1800-talet. Fransson beskriver Høffdings position i den intensiva skandinaviska kulturdebatten under 1880- och 90-talen då kampen om parlamentarismen dominerade den kulturella och politiska debatten i Danmark. Under denna tid utkristalliserades den tudelning mellan grundtvigianism och kulturradikalism som än i dag strukturerar det danska debattklimatet. Avhandlingsförfattaren klargör Høffdings hållning till båda dessa positioner. De teoretiska problem Høffding analyserade och de ideologiska och kulturella positioner han försvarade, ingick i en vittförgrenad diskussion i slutet av 1800-talet, där gränserna mellan vetenskapsteoretiska, politiska, sociala och religiösa frågeställningar var oklara. Høffdings filosofi var ett svar på hur man skulle kunna hantera denna osäkra situation. Med säker hand lotsade Høffding läsaren till gränserna för samtidens vetande. Däri låg hans stora popularitet i samtiden. Men därmed inte sagt att hans filosofi var en enkel sammanställning av olika positioner, utan han utvecklade en egen hållning till det moderna samhällets motsättningar, som han sammanfattade i en personlighetsfilosofi. I avhandlingen visas hur denna personlighetsfilosofi var ett svar på de existentiella och kunskapsteoretiska dilemman som många upplevde i samtiden. Avhandlingens titel: Harald Höffding. Försoningens filosof. Disputationen äger rum fredagen den 1 juni 2001, kl. 10.00 Sal 10, universitetets huvudbyggnad, Vasaparken, Göteborg Närmare upplysningar kan fås från Ola Fransson , tel 031-773 4522 (arb) alt 031-24 37 94, e-post: ola.fransson@idehist.gu.se