Bottenlevande mikroskopiska samhällens respons på ett förändrat ljusklimat med fokusering på UVB-strålning Bottenlevande mikroskopiska samhällen utgörs av mikroalger, bakterier, ciliater och meiofauna (djur < 0.5 mm). De samhällen som studerats finner man på grunda (ca 0-1.5 m vattendjup) sedimentbottnar längs den svenska västkusten. Dessa mjukbottnar är ytterst viktiga uppväxtplatser för fisk och fiskföda. Mikroalgerna som lever på dessa bottnar kan i estuarier svara för mer än en tredjedel av den totala kol- och syreproduktionen (s k primärproduktion). Syftet med avhandlingen är att studera hur i första hand mikroalgsdelen av samhället hanterar dels låga ljusnivåer men framförallt hur de klarar av en ökad kortvågig ultraviolett strålning (UVB-strålning, 280-315 nm). För att studera hur främst mikroalgerna klarar av låga ljusnivåer genomfördes både utomhusexperiment och fältstudier. I den första studien simulerades en ökad sedimentering orsakad av t ex muddring eller olika byggnadsaktiviteter (brobyggen, hamnar). Både mikroalger och meiofauna visade sig hantera detta genom att röra sig uppåt i sedimentet. Inom en vecka nådde syreproduktionen sin ursprungliga nivå och även bakterieproduktionen återhämtade sig. I denna studie förändrades ljuset på millimeterskala. För att studera ljusförändringar i en något större skala genomfördes en fältstudie längs en djupgradient (7-35 m) i Gullmarsfjorden. Även här visade resultaten att bottenlevande mikroalger kan klara sig med mycket låga ljusnivåer. På 20 m djup fanns det signifikanta mängder med levande kiselalger och hit nådde endast 0.2% av det inkommande ljuset. Mikroalgerna klarade den minskade ljusmängden genom fysiologiska anpassningar i cellerna. En ökad UVB-strålning orsakad av ett uttunnat ozonskikt utgör ett hot även för våra nordliga ekosystem. Enligt de s k Montreal- och Köpenhamnsprotokollen skall det minskade användandet av halogenerade ämnen, t ex freoner, leda till att uttunningen av ozonskiktet minskar i början av nästa sekel, men det finns inga garantier. Även under ett "normalt" ozonskikt kan UVB-strålningen ha en skadlig effekt på marina organismer. Det är t ex sedan ett tiotal år känt att redan nuvarande nivå av UVB är en stressfaktor i ytnära marina ekosystem och en bortfiltrering av UVB har visat sig öka fotosyntesen i naturliga mikroalgssamhällen. För att studera UVB-strålningens effekter på mikrobentiska samhällen genomfördes en serie utomhusexperiment både i genomflödessystem med intakta samhällen och rena fältexperiment. Resultaten var beroende av hur mycket UVB-strålning samhällena utsattes för och under hur lång tid experimenten varade (dagar till månader). Nuvarande nivå av UVB verkar inte ha någon större inverkan på de mikrobentiska samhällen som studerades, medan en måttligt förhöjd strålning hade en negativ inverkan. Framförallt minskade mikroalgernas primärpoduktion vilket på sikt kan få negativa konsekvenser högre upp i näringsväven. Angela Wulff Göteborgs universitet Botaniska Institutionen Marin Botanik Telefon: 031-773 27 05 E-post: angela.wulff@marbot.gu.se