Dionysos i Etrurien. Murgrönsbladgruppen, The Ivy Leaf Group, är namnet på en grupp svartfiguriga vaser, tillverkade i Etrurien under andra hälften av 500-talet f Kr. Namnet kommer av att många av vaserna är dekorerade med dansande figurer, som bär stora murgrönsblad, en symbol för vinguden Dionysos. Efter 550 f Kr emigrerade hantverkare från Mindre Asiens joniska kust, till följd av hotet från persiska erövrare, och många bosatte sig och utövade sitt yrke i Etrurien, området mellan Arno och Tibern. Samtidigt förekom omfattande handel med Grekland och stora mängder keramik importerades, framför allt från Aten. Lokala krukmakarverkstäder och inhemsk produktion uppstod, påverkad av den joniska stilen och de atenska förebilderna. Centralorter för denna vastillverkning var Vulci och Caere (Cerveteri). Ända sedan början av 1800-talet har undersökningar av gravar, och på senare tid bosättningar, pågått och givit rika fynd. På åtskilliga museer i Europa och Amerika finns samlingar av grekisk och etruskisk keramik, som katalogiserats och försetts med namn av olika forskare; Murgrönsbladgruppen är en av dessa. För närvarande är 57 vaser attribuerade till Murgrönsbladgruppen: öskärl, dryckesskålar, kannor för servering av vin och 40 amforor för förvaring. Alla kärlen är dekorerade med ornamentbårder och figurmotiv. Den första uppgiften var att upprätta en katalog med beskrivning av vaserna: storlek, form, tekniska detaljer, ikonografi. Vasernas form, utförandet av figurmotiven och anknytning till annan etruskisk eller grekisk keramik ger en ungefärlig tidsbestämning till perioden 540-520 f Kr. Verkstaden anses ha funnits i Vulci, där också de flesta vaserna med känd fyndort har återfunnits. Ingenting är känt om verkstaden men det är troligt att en ledande mästare har drejat de flesta vaserna och målat figurmotiven och att han tidvis samarbetat med en eller flera drejare och målare. Målsättningen är att med hjälp av ikonografin dra slutsatser om vasernas funktion och användning. Det är uppenbart att många motiv har anknytning till vinguden Dionysos: scener där guden är närvarande, omgiven av satyrer och menader, dansscener där de dansande bär dionysiska symboler, murgrönsblad. Slutsatsen är att Dionysos var känd och dyrkad i Etrurien, i arkaisk tid. Bilderna med dansscenerna har ingen motsvarighet i attiskt måleri och kan alltså inte vara kopierade därifrån. Ett tidigare antagande att alla, eller de flesta keramikvaser, som återfunnits i etruskiska gravar, skulle ha tillverkats för detta ändamål och att bildmotiven hänsyftat på livet efter detta, motsägs av fynd som visar att vaser använts vid olika tillfällen, vid festligheter till vingudens ära, såväl som vid andra ceremonier. Dit hör också de påkostade gravmåltiderna, efter vilka ett antal föremål: smycken, vapen, metallföremål och keramikvaser placerades i gravkamrarna. Avhandlingens titel är: The Ivy Leaf Group. Disputationen äger rum lördag 25 september 1999 kl 10.15 Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6 Närmare upplysningar: Ingrid Werner