Självlysande hudtumörer förbättrar kirurgi Svårbehandlade hudtumörer kan göras självlysande så att de lättare kan spåras och behandlas. Detta innebär att man kan skära ut tumören i sin helhet, utan att i onödan skada omkringliggande frisk hud. Basalcellscancer eller basaliom är vår vanligaste hudtumör med ca 15 000 nya fall per år i Sverige. Solning är huvudorsaken till att tumören uppstår men andra faktorer såsom ljus och känslig hud spelar också roll. Tumören kan uppstå överallt på kroppen men är vanligast i ansiktet. Basaliom kan likna ett sår som inte läker eller en liten röd eksemfläck. Flera behandlingsmetoder finns. Den vanligaste är att skära bort tumören. Den kan också brännas eller frysas bort. Det är svårt att med blotta ögat bedöma storleken på vissa basaliom som växer i ansiktet. Detta på grund av att tumören kan växa krypande med utlöpare under huden. Vid kirurgi, som är den vanligaste behandlingsformen för dessa tumörer, skär man ofta bort för lite. Detta resulterar i att man måste operera flera gånger innan tumören är helt borttagen. Med hjälp av en fluore-scensmetod kan tumören göras lysande så att ytterkanterna blir synliga. Ett kroppseget porfyri-nämne (ALA) utrört i en kräm, smörjes över tumörområdet. Ämnet tas upp i tumören och utnyttjar hudens egen ämnesomsättning för att bilda en ljuskänslig produkt (protoporfyrin) vilken gör att tumören fluorescerar. Fluorescensljuset fångas upp på en datorskärm och tumörens utbredning kan kartläggas. Denna teknik, som utvecklats i samarbete med fysikinstitu-tionen på Chalmers, kan komma att underlätta förfarandet vid basaliomkirurgi i ansiktet. Tumörer kan då skäras ut i sin helhet utan att frisk ansiktshud tas bort i onödan. Som enda sjukhus i Norden utförs vid hudkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset en speciell operationsform benämnd Mohs mikrografiska kirurgi. Metoden används vid komplicerade fall av basalcellscancer i ansiktet. Den går ut på att varje bortskuret hudlager undersöks mikroskopiskt under själva operationen. Då får man veta om tumören är borttagen i sin helhet eller om ytterligare måste skäras bort. Metoden har använts på Sahlgrenska sedan 1983 och en utvärdering av metoden görs i avhandlingen, vilken visar på förhållandevis låga återfallssiffror.