Ökad möjlighet till behandling av kvinnlig ofruktsamhet Denna avhandling ger ny kunskap om den lokala styrningen om kvinnans ägglossning. Denna kunskap kan i framtiden ge nya förbättrade metoder att öka möjligheterna till behandling av de fall av ofruktsamhet som beror på störningar i ägglossningen. Ägglossningsstörningar hos kvinnor är ett av de problem som kan leda till ofrivillig barnlöshet. Vid tiden för ägglossning sker en nedbrytning av äggblåsans vägg så att ägget kan frigöras och transporteras till äggledaren för att där eventuellt befruktas av en spermie. På senare tid har ägglossningen liknats vid en inflammatorisk reaktion och det har bl.a. visats att kvinnor i fertil ålder som erhåller höga doser av anti-inflammatoriska mediciner (tex. naproxen) kan utveckla ett syndrom kallat "luteiniserad orupturerad follikel" (LUF). Vad som kännetecknar detta syndrom är att det inte sker någon nedbrytning av äggblåsans vägg utan ägget fastnar inne i äggblåsan och kan inte transporteras till äggledare. Således kan ingen befruktning ske. Vid ägglossning sker en ansamling av vita blodkroppar liknande den ansamling som kan ses vid en vanlig inflammation. De vita blodkropparna tycks vara av betydelse för att effektiv nedbrytning av äggblåsans vägg kan ske. I denna doktorsavhandling har faktorer som drar till sig vita blodkroppar (kallade kemotaktiska faktorer) till inflammatoriska områden studerats i äggblåsor från kvinnor som stimulerats med hormoner och i äggblåsor från kvinnor i naturlig menscykel. Resultaten visar att ett flertal kemotaktiska faktorer ökar i äggblåsan vid ägglossning. Dessa faktorer är nödvändiga för ansamlingen av vita blodkroppar inne i äggblåsan och därmed också för att effektiv ägglossning skall ske. Ägglossning styrs centralt från hjärnans hypofys där det ca 35-38 timmar före ägglossning sker en ökad frigöring av hormonerna FSH och LH. Dessa hormoner transporteras via blodet till äggstockarna och den mogna äggblåsan som genom påverkan av dessa hormoner påbörjar den nedbrytande processen. I denna avhandling visas att specifika celler i äggblåsan kan producera kemotaktiska faktorer och att denna produktion kan ökas genom att cellerna påverkas av hormonerna LH/FSH.