Brendan Kennelly - populär poet och kritiker av det irländska samhället Åke Perssons avhandling behandlar den populäre irländske poeten, kritikern och kulturpersonligheten Brendan Kennellys mångfasetterade verk. Med "verk" menas de olika aktiviteter i vilka Kennelly är involverad i Irland, således inte enbart de som normalt kallas litterära. Avhandlingsförfattarens huvudargument är att Kennelly i hela sin kulturgärning riktar en samhällelig och litterär protest mot det irländska samhället i avsikt att ifrågasätta och underminera etablerade och djupt rotade normer och värderingar, som Kennelly uppfattar som trång-synta och destruktiva. Frasen "The best way to serve the age is to betray it", från Kennellys svit The Book of Judas (1991), illustrerar hans förhållningssätt till det samhälle i vilket han lever och verkar. Kennelly har under en längre tid varit en av Irlands mest populära poeter bland läsare som normalt inte tillhör akademiska institutioner eller dominerande litterära kretsar. Hans popularitet bland "vanliga läsare" har emellertid inte återspeglats hos kritiker och recensenter, d v s Kennellys kolleger inom den akademiska och litterära sfären. Alltsedan den första diktsamlingen, Cast a Cold Eye (1959), fram till och med den kontroversiella Poetry My Arse (1995), har Kennellys poesi i stor utsträckning starkt kritiserats och avfärdats för stora brister vad gäller diktandets teknik och formella aspekter. Den största orsaken till denna kritik är hans omfattande produktion som anses leda till ofärdiga, rentav slarviga, dikter som inte tillräckligt respekterar diktens formella krav. Bilden av Kennelly som en populär men till syvende och sist tekniskt inkompetent poet ? därför ansedd som underlägsen många samtida irländska poeter såsom Seamus Heaney och Derek Mahon ? har under åren växt fram och etablerats som "sann." Denna läsning har i sin tur färgat omdömen om hans diktning och eventuellt försvårat andra möjliga läsningar. Om man väljer en annan utgångspunkt växer emellertid en annan bild av Kennelly fram. Åke Persson hävdar, att samhällelig och litterär-artistisk protest är ett perspektiv från vilket man på ett fruktbart sätt kan förstå hans verk. Om man närmar sig Kennelly utifrån detta perspektiv, får det vittgående följder. Även om den är viktig, blir hans poesi då enbart en av många aktiviteter. Som Persson visar när han tar upp de kontroversiella volymerna Shelley in Dublin (1974), Cromwell (1983), The Book of Judas och Poetry My Arse , är diktens formella element inte oviktiga i Kennellys diktande. Det verkar dock som om kritiker som påstår att Kennellys poesi visar svagheter i diktandets teknik kan ha ignorerat möjligheten att Kennelly med sin provokativt frispråkiga stil istället utmanar den dominerande diktsmaken. Denna utmaning blir i sin tur en del av hans samhällskritik vars mål är att ifrågasätta, och förändra, det irländska samhället. Lika viktiga som poesin är enligt avhandlingsförfattaren emellertid aktiviteter som har fått mycket lite uppmärksamhet, eftersom de inte tagits på allvar av kritiker: Kennellys kritiska essäer, företal, diktuppläsningar, antologier och medieframträdanden i såväl tidningar som radio och television. Således priviligieras inte en aktivitet över en annan, och även om de i avhandlingen behandlas separat, betonas att alla Kennellys aktiviteter samspelar med och belyser varandra. Med andra ord är alla aktiviteter både kontext och text. Det motsatsförhållande som ofta råder mellan det inre och yttre i tolkningar av litterära verk förenas av Persson, som istället för att värdera söker förstå Kennellys "projekt." Om Kennellys aktiviteter är nära sammanknutna, innebär det också att de inte kan avskiljas från det historiska och sociala sammanhang i vilka de produceras. Som Persson visar inledningsvis, har den katolska kyrkans inflytande på det allmänna och privata området varit enormt stort, vilket i sin tur medför att Kennellys protest hamnar mellan den religiösa och politiska sfären, eller i båda. Den makt som den katolska kyrkan utövat sedan Irlands självständighet 1922 har satt djupa spår i det irländska psyket och förhindrat eller direkt motarbetat nytänkande t ex beträffande tolerans, jämlikhet och äktenskaps- och sexualfrågor. Den katolska kyrkans snäva attityder kritiseras hela tiden starkt av Kennelly, men hans kritik riktas även mot andra samhällsinstitutioner, såsom utbildningssystemet, det alltmer utbredda monetära tänkandet och kulturvärldens elittänkande. Utifrån ett helhetsperspektiv, i vilket större delen av Kennellys omfattande kulturgärning behandlas, ger avhandlingsförfattaren en alternativ läsning av Brendan Kennelly. Istället för den gängse bilden av Kennelly som en tekniskt inkompetent och något lättviktig poet, visar avhandlingen en annan bild av denne kulturpersonlighet. I alla sina aktiviteter lyfter Kennelly fram värden och idéer fundamentala i ett demokratiskt tänkande, såsom tolerans och jämlikhet, t ex i konst och kultur för alla, samt betonar dialog som kan ge utrymme för alternativa och ofta förbisedda röster och grupper. Avhandlingens titel är: Betraying the Age: Social and Artistic Protest in Brendan Kennelly's Work. Disputation äger rum lördagen den 15 maj 1999 kl 10.15 Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg. Närmare upplysningar: Åke Persson, e-post: ake.persson@eng.gu.se