I avhandlingen undersöks begreppet 'interpersonella färdigheter' i tandläkar-patient relationen. Interpersonella färdigheter syftar på ett multidimensionellt begrepp vars synonymer som exv. 'social kompetens' ofta används i dag i olika sammanhang. Med multidimensionalitet menar man att individens sociala kompetens, dvs. att man har lätt att knyta kontakter, att man är empatisk och har en bra kommunikationsförmåga, yttrar sig på olika sätt. Exempelvis yttrar det sig i hur man beter sig, hur man tänker i olika situationer, hur skicklig man är på att läsa av andras känslor och att man också själv kan använda sitt kroppsspråk på ett effektivt sätt. Dessa interpersonella färdigheter har stor betydelse i läkar- och tandläkar-patient-relationen. I Studie I har jag med hjälp av en enkät studerat hur allmäntandläkare resonerar kring patientkontaktens betydelse i tandläkaryrket samt hur de ser på de psykologiska och interpersonella aspekterna av sitt yrkesutövande. Jag har funnit att tandläkare delade upp sina färdigheter i tre olika kategorier: de interpersonella (exv. patientkontakt); de kliniska (exv. klinisk skicklighet); och övriga (exv. administrativa färdigheter). Vidare skattade tandläkarna den relativa betydelsen av olika färdigheter i denna ordning: patientkontakt, kommunikationsfärdighet, empati, manuell skicklighet och teoretisk kunskap. I Studier II och III intervjuades tandläkare som har specialiserat sig i att behandla tandvårdsrädda patienter. Data analyserades enligt Grounded Theory principerna. Grounded Theory är en kvalitativ metod med syftet att skapa teoretiska begrepp ur data som kan förklara ett socialt fenomen eller olika processer. I Studie II var syftet att identifiera karakteristiska drag i den patient-orienterade tandvården. I den patient-orienterade tandvården är det patientens behov och intressen som sätts i centrum inte tandläkarens. Jag har funnit att tandläkare strävade efter en helhetssyn i konsultationen, dvs. att de tog hänsyn till patientens psykosociala och ekonomiska bakgrund och inte bara de odontologiska. Vidare fann jag att tandläkarna hade en positiv syn på människor i allmänhet och patientkontakten i synnerhet. I Studie III har jag vidare undersökt konsultationsprocessen och fick se att tandläkare i det initiala mötet fokuserade mer på att skapa och främja kontakten med patienten än att samla in fakta. En viktig förutsättning i att skapa en bra relation med patienten är att tandläkaren anpassar sin interpersonella stil till patientens personlighet och konsultationens klimat. Tandläkaren måste samtidigt hålla den professionella distansen för att undvika överidentifieringen med patienten. Tandläkarna också betonade att de lyssnar aktivt på allt som patienten säger och även det som han/hon inte säger. Tandläkarens skicklighet i att läsa av patientens verbala och icke-verbala signaler, dvs. att läsa mellan raderna, har stor betydelse i detta sammanhang. I Studie IV undersöktes de psykometriska egenskaperna av den svenska översättningen av Getz's Dental Beliefs Survey (DBS). Detta frågeformulär är avsett att mäta hur den tandvårdsrädda patienten förhåller sig till sin tandläkare och tandvården i allmänhet. Jag har funnit att faktor strukturen/dimensionaliteten av DBS kan ifrågasättas men dess kliniska validitet och reliabilitet kan styrkas. Frågeformulärets dimensioner överensstämde väl med de kategorier som identifierades i Studier II och III. Sammanfattningsvis kan man konstatera att vårdgivarens interpersonella färdigheter är av central betydelse i tandläkar-patient relationen för både allmän och specialist tandläkare. Begreppets multidimensionalitet bekräftades också. Avhandlingen bidrar till en bättre teoretisk förståelse av begreppet interpersonella färdigheter i vårdmiljön.