Valretorik - inget nytt under solen Partiernas retorik i valrörelserna har inte förändrats i grunden under de senaste femtio åren. Det är en av slutsatserna Nicklas Håkansson vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, drar i sin doktorsavhandling. Dagens politiska ledare är exempelvis inte mer benägna att polemisera mot varandra och att svartmåla verkligheten än gårdagens frontfigurer såsom Erlander, Hjalmarson och Ohlin. Den ofta hävdade tesen om det intensifierade politiska käbblet stämmer inte på svenska partiers valbudskap. Håkanssons avhandling bygger på material från ett omfattande forskningsprojekt om partiernas opinionspåverkan under 1900-talet som bedrivits vid Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg. I fokus står de budskap som politiska partier presenterar i sammanhang där de själva har stor kontroll över budskapens form och innehåll: i valtal, valmanifest och i partiledardebatter i tv. En av frågorna är om partierna har anammat en medieanpassad, eller 'medievriden' retorik. I såväl forskning som i allmän debatt hävdas ofta att det offentliga politiska samtalet på senare tid förfulats och förflackats genom massmediernas rapportering. Den senare anses befrämja konfliktladdad retorik med en ökad användning av spektakulära retoriska tekniker, men också en ökad konkretisering och förenkling av den politiska världen. Då de svenska partiernas budskap i samtliga riksdagsval mellan 1948 och 1994 undersöks kan hypotesen om den medievridna valretoriken förkastas. Inga tendenser till vare sig den konkretisering eller den negativisering som antagits kan iakttas hos partierna. Utöver medievridningen prövar Håkansson också två andra hypoteser. Valsystemens eventuella betydelse för valretoriken testas genom en jämförelse mellan svenska partiers budskap och motsvarigheter från några västeuropeiska länder. Resultaten kan inte tolkas så att valsystemen främjar olika typ av retorik. Några skillnader mellan länder kan trots det framhållas. Så framstår exempelvis svenska politiker i ett europeiskt perspektiv som relativt pragmatiska i det att man ofta diskuterar ekonomiska aspekter av politiken och presenterar konkreta åtgärdsförslag. Oppositionspartier skiljer sig generellt från regeringspartier genom att inte överraskande uppvisa en mer negativ retorik. Skillnaderna är dock små, och viktigare än sådana systematiska mönster är individuella variationer. På det hela taget har valretoriken en tidlös karaktär - angrepp på motståndare och andra retoriska knep finns alltid med som en del av det politiska språket.