Målsättningen med denna doktorsavhandling var att studera mekanismer som kan påverka effekten av de besläktade hormonerna tillväxthormon och prolaktin i specifika vävnader, samt att producera ett reagens som gör det möjligt att mäta mängden biologiskt aktivt tillväxthormon i blodprover.
Cirkulerande tillväxthormon utgörs av flera olika former av hormonet med varierande biologisk aktivitet. De metoder som idag används för storskalig mätning av tillväxthormonhalter i blodet bygger på att antikroppar känner igen specifika strukturer av hormonet, vilket inte speglar den biologiska aktiviteten av hormonet. I denna avhandling presenteras en hybridreceptor som delvis motsvarar receptorn för tillväxthormon, till vilken hormonet binder, och delvis motsvarar receptorn för en annan tillväxtfaktor, EGF, som aktiveras när hormonet bundit till den aktuella receptorn. Denna hybridreceptor är tänkt att användas för utveckling av en ny metod, lämplig för storskalig analys av mängden biologiskt aktivt tillväxthormon i blodet.
Den biologiska effekten av ett hormon är ett samspel mellan mängden biologiskt aktivt hormon i cirkulationen och av vävnaders känslighet för hormonet. Den reaktionskaskad som resulterar i biologisk effekt inleds med att hormonet binder till specifika receptorer på cellytan, vilket följs av aktivering av flera intracellulära signaleringsvägar. Gemensamt för dessa signalerinsvägar är att de inleds med att proteiner tillhörande familjen Janus Kinaser (Jak) binder till receptorn och aktiveras. I denna avhandling visas att den relativa mängden av olika Jak-proteiner som binder in till receptorn för tillväxthormon varierar mellan vävnader. Detta kan leda till att olika typer av komplex mellan tillväxthormonets receptor och Jak-proteiner bildas i olika utsträckning beroende på vävnad. Det är troligt att dessa olika komplex har varierande signaleringskapacitet.
Man har ansett att olika stresstillstånd som, t.ex. större kirurgiska ingrepp, är förenade med en nedsatt känslighet för tillväxthormon. Dessa slutsatser har bl. a. dragits från studier som visar att serumnivåerna av ett bindarprotein, motsvarande delar av receptorn för tillväxthormon, och tillväxtfaktorn IGF-I är sänkta vid dessa tillstånd. I denna avhandling har förekomsten av dessa faktorer före och efter större bukoperation studerats i enskilda vävnader. Resultaten tyder på att serumnivåerna av dessa faktorer inte alltid speglar nivåerna i en enskild vävnad, samt att känsligheten för tillväxthormon skiljer sig åt mellan olika vävnader. Medan känsligheten kan vara nedsatt i en vävnad kan andra vävnader ha en ökad känslighet för samma hormon.