-  Finns det ännu några flamländska författare som skriver på franska? 

  -  Belgien har sedan medeltiden varit en mötesplats för olika språk och kulturer. Den gamla europeiska gräns som skilde de germanska språken från de
romanska går tvärs genom landet, där den nu skiljer områdena med nederländska som officiellt språk från dem som har franska som officiellt språk. År
1963 fastställdes gränsen i belgisk lag. Dess karaktär av politisk skiljelinje har därefter ytterligare förstärkts genom en cirka 25-årig process som i
maj 1993 ledde till en grundlagsändring, varigenom Belgien blev en federal stat. Denna utveckling har inte bara förändrat landets politiska utan också
dess litterära karta. Utrymmet för en franskspråkig litteratur har krympt, och något ömsesidigt utbyte mellan Belgiens båda stora litteraturer
förekommer knappast längre. Många anser att en flamländsk litteratur på franska redan tillhör historien. 

  -  Nya språklagar i början av 1930-talet kom att ha återverkningar på de flamländska författarna. Flandern blev officiellt en nederländskspråkig region,
och när universitetet i Gent som första flamländska universitet år 1930 blivit nederländskspråkigt, blev det möjligt att bedriva också högre studier på
nederländska. Den flamländska rörelsen stärktes av att Flandern passerade Vallonien i ekonomiskt och demografiskt hänseende. Efter bittra
språkstrider på 1960-talet delades universitetet i Leuven upp, och den franskspråkiga avdelningen flyttades till Louvain-la-Neuve i den vallonska
delen av Brabant. 

  -  Ann-Mari Gunnesson följer i sin avhandling de spår som flamländska författare, i första hand romanförfattare, lämnat i Belgiens franskspråkiga
litteratur, från 1830, då Konungariket Belgien bildades, fram till innevarande millennieskifte. Hon uppmärksammar särskilt de författare (och
tidskrifter) som försökt motverka den alltmer definitiva gränsdragningen mellan de belgiska litteraturerna. I kraft av dubbel språk- och
kulturtillhörighet har dessa kunnat fungera som bärare av influenser bland flera grupper, inom landet och utom. I avhandlingen benämns de ibland
"dépasseurs de champs " ('fältöverskridare'). 

  -  Avhandlingsförfattaren redogör mera utförligt för några samtida sådana fältöverskridare: Guy Vaes, Françoise Mallet-Joris, Jacques De Decker och
tidskriften Septentrion. Det förefaller vara för tidigt att påstå att det inte längre finns några flamländska författare som skriver på franska. De finns,
även om de är få. Däremot fungerar de inte längre som identitetsmarkörer för Belgiens franskspråkiga litteratur. Detta kan beskrivas som en förlust,
men alla uppfattar det inte så. Somliga anser att språklagarna, federaliseringen och utstakandet av gränser mellan franskspråkigt och
nederländskspråkigt stärkt den franskspråkiga identiteten.

  -  Avhandlingens titel: Les écrivains flamands et le champ littéraire en Belgique francophone. (Flamländska författare och Belgiens franskspråkiga
litterära fält.)
  -  Disputationen äger rum lördagen den 23 september 2000 kl 10
  -  Lilla Hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg 
  -  Närmare upplysningar kan fås från Ann-Mari Gunnesson, tel 031-773 1813 (arb), 
e-post: Ann-Mari.Gunnesson@rom.gu.se