Ögon- och synförändringar vanliga hos barn adopterade från Östeuropa Fyra av fem barn adopterade från Östeuropa har ögon- och synförändringar. De flesta av dessa är inte kända när barnen kommer till Sverige. Ögonläkare Marita Andersson Grönlund som presenterar resultaten i sin avhandling från Sahlgrenska akademin, rekommenderar att man är mer uppmärksam på denna typ av problem vid barnets första medicinska undersökning. Sedan början av 1990-talet har adoptioner från Östeuropa inklusive forna Sovjetunionen ökat markant. Marita Andersson Grönlund har undersökt ögonen hos 72 barn i Västra Götaland adopterade från Polen, Rumänien, Ryssland, Estland och Lettland under åren 1993-1997. Hon har jämfört dessa med en köns- och åldersmatchad referensgrupp på 90 svenska skolbarn i samma region. Det visade sig att hela 78 procent av de adopterade barnen led av synnedsättning, skelning, brytningsfel och medfödda missbildningar som till exempel liten synnerv samt problem med att tolka sina synintryck. I kontrollgruppen hade 29 procent av barnen liknande problem. – Problem med tolkning av synintryck kan handla om att ha svårt att hitta och känna igen sig, eller att ha svårt att uppfatta färg och form. Att hitta leksaker på en brokig matta kan vara svårt. Men här är det inte ögonen som är problemet utan hur informationen behandlas i hjärnan, säger Marita Andersson Grönlund. De flesta av ögonförändringarna var inte kända när barnen kom till Sverige. Dessa ögon- och synförändringar visade sig också vara kopplade till andra barnmedicinska problem såsom låg födelsevikt, litet huvudomfång, för tidig födelse och alkoholrelaterade fosterskador. Cirka hälften av barnen med ögonproblem hade neuropsykiatriska problem som till exempel AD/HD. Marita Andersson Grönlund undersökte också en grupp på fyrtiotvå barn och ungdomar i Västra Götaland med AD/HD. De visade sig också ha fler ögon- och synförändringar än en ålders- och könsmatchad referensgrupp. De hade sämre synskärpa trots glasögon, mer latent skelning, mer brytningsfel och fler tecken på problem med tolkning av synintryck. De hade också förändringar i ögonbotten såsom liten synnerv och förändringar i blodkärlen i näthinnan vilket kan tyda på en tidig störning i utvecklingen av dessa strukturer. Behandling med centralstimulantia vilket är den gängse behandlingen för AD/HD, hade ingen effekt på dessa problem. Det finns en rekommendation som säger att alla barn som adopteras till Sverige ska genomgå en barnmedicinsk undersökning, enligt Socialstyrelsens allmänna råd, inom två veckor efter att de kommit till Sverige. Marita Andersson Grönlund tycker att man då även bör göra en ögonundersökning. – Ofta kan problem med ögonen eller synen också vara första tecknet på andra barnneurologiska problem, så det finns all anledning att göra denna typ av undersökning tidigt, säger hon. Eftersom adoptivföräldrar som fått bra information innan adoptionen har lättare att klara sin situation, är ökad kännedom om hälsoproblem hos barn adopterade från Östeuropa av stor betydelse, menar Marita Andersson Grönlund. Kunskap om ett barns problem är en nödvändig förutsättning för att barnet ska få rätt hjälp att fungera i det nya hemlandet. Barn från Östeuropa är en relativ ny grupp av adopterade barn med en till viss del annorlunda social bakgrund än barn adopterade från andra länder. De har ofta vistas en längre tid på barnhem och är i genomsnitt äldre vid adoptionen. Motsvarande ögonundersökning som den Marita Andersson Grönlund gjort på barn från Östeuropa har inte gjorts på barn adopterade från till exempel Kina, Indien eller Sydamerika.