Ord och ton hos Karl-Birger Blomdahl

Karl-Birger Blomdahl (1916-1968) är en av det svenska 1900-talets mest betydande musikpersonligheter. Som tonsättare, musikadministratör, folkbildare, pedagog, debattör och dirigent tog han aktiv del i kulturlivet. Hans engagemang och vilja att föra ut den nya musiken har gjort honom känd i vida kretsar. Men en tid tillbakavisade han kategoriskt varje samröre mellan ord och ton. Vem var han egentligen och vilka livserfarenheter och idéer gestaltade han musikaliskt? En av grundtankarna i Christina Tobecks avhandling är att sätta musikverken i relief mot levnadsbanan och visa på hittills okända sidor av människan Karl-Birger Blomdahl.

Från och med slutet av 1940-talet samarbetade Blomdahl med diktare, dansare och bildkonstnärer. Särskilt kontakterna med skalden Erik Lindegren och danskonstnärinnan Birgit Åkesson bar konstnärlig frukt i olika former. Det var arbetet med den i bästa mening exklusiva kulturtidskriften Prisma som förde dem samman - Prisma var ett forum för alla konstarter.

1951 komponerade Blomdahl sitt första stora vokalverk, oratoriet I speglarnas sal. Texten är hämtad från Lindegrens apokalyptiskt färgade diktsamling "mannen utan väg" - en milstolpe i den svenska modernistiska lyriken. Men Blomdahls benägenhet att tonsätta texter och att över huvud taget införliva utommusikaliska idéer i sina verk skiftade under årens lopp. En tid tillbakavisade han kategoriskt varje samröre mellan ord och ton. Det har därför varit angeläget att undersöka hur och varför hans inställning i denna fråga förändrades. Vilka år förespråkade han s.k. absolut musik, dvs. instrumental musik som inte gör anspråk på att gestalta något som helst poetiskt innehåll? Det visar sig att det inte var så länge som många hittills har gjort gällande.

Något år innan Blomdahl tog sig an de "söndersprängda sonetterna" i "mannen utan väg" talade han om musik som ett uttryck för livserfarenhet. Denna sentens står som motto för Christina Tobecks avhandling. Men vilka livserfarenheter och idéer gestaltade Blomdahl musikaliskt? Själv tog han gärna till orda om sina verk, men han var ytterst förtegen då det gällde uppgifter av personlig art. För första gången presenteras nu en sammanhållen levnadsteckning av Blomdahl. Den börjar i folkskollärarhemmet i Växjö och sträcker sig över studieåren med långa och deprimerande avbrott av militära inkallelser i skuggan av världsbranden.

Efter andra världskrigets slut kunde Blomdahl äntligen fara utomlands för att vidga sina vyer. Med hjälp av olika källor kan vi följa honom på resan ner genom det svårt sargade Europa. Här klarläggs vilken musik han stiftade bekantskap med och hur han sedan omsatte sina intryck och nyvunna kunskaper i det egna skapandet.

Ett nyckelverk i Blomdahls produktion är den tredje symfonin, Facetter från 1950. Denna studeras ingående, liksom oratoriet I speglarnas sal, som följde därefter. Framställningen slutar med den succé som oratoriet gjorde under världsmusikdagarna våren 1953. Därmed var Blomdahl en väl etablerad tonsättare även internationellt. Här hemma blev han samma år invald i Kungliga Musikaliska Akademien.

Avhandlingens titel: Karl-Birger Blomdahl. En musikbiografi med inriktning på förhållandet mellan ord och ton i hans tidiga produktion.
Disputationen äger rum fredagen den 25 oktober 2002 kl. 13.00
Opponent: Professor Erik Kjellberg
Studio 3, Radiohuset, Oxenstierntan 20, Stockholm
Närmare upplysningar kan fås av Christina Tobeck, tel. 08-784 71 69 (arb.),
e-post musikfacetter@telia.com