Konsten att övertyga på japanska

Västerländsk retorisk tradition går tillbaka till antikens dagar där man fick lära sig hur man bäst skulle hålla muntliga framföranden i det offentliga livet. I Japan finns ingen motsvarande muntlig tradition utan den japanska litterära och retoriska traditionen har i allt väsentligt baserats på skriftspråkets olika uttryck. Pia Moberg undersöker i sin avhandling tre japanska installationstal, som alla markerar vändpunkter i Japans politiska historia, utifrån ett klassiskt retorisk perspektiv och kan konstatera både likheter och olikheter.

Det var Aristoteles som definierade retorik som konsten att övertyga. Denna klassiska retorik har fortfarande stor betydelse för vad vi säger och hur vi förmedlar vårt budskap i en given situation för att uppnå ett bestämt mål. Inte minst gäller detta det politiska språket.

År 1868 utgjorde en vändpunkt i Japans historia. Rebellrörelser inom krigarklassen avsatte shougunatet efter decennier av inbördeskrig och avskaffade därigenom feodalväldet. Efter århundraden av feodalism, innebar tiden efter Meijirestorationen 1868 stora förändringar i Japan. Det tidigare för omvärlden stängda landet öppnades mot väst och filosofiska, litterära och andra kulturella strömningar tilläts få starkt fotfäste i det japanska samhället. Liberalismen och medborgarrättsrörelsen växte sig stark och en av de saker man propagerade för var inrättandet av ett parlament med folklig representation. I detta skede kom den västerländska klassiska retoriken att anammas som ett verktyg att uppnå politiska mål. Som ett vidare steg i moderniseringsprocessen etablerade man det första parlamentet i Japan 1890. Parlamentet var det första officiella organ i Japan som sanktionerade debatt och oliktänkande. Pia Moberg har studerat premiärministers installationstal som utgjorde en ny retorisk situation och var en del av den parlamentariska processen.

Det andra talet hölls efter det allmänna valet efter Japans kapitulation 1946. Andra världskriget och ockupationen markerade brytpunkten mellan det Japan man byggt upp efter Meijirestorationen och den nya tid som kom att bli efterkrigstidens moderna Japan.

Det tredje talet hölls 1993, då det liberaldemokratiska partiet (LDP) tvingades avgå efter 38 års kontinuerligt styre. Från 1955 till 1993, hade LDP blivit den dominerande kraften i japansk politik. Då LDP förlorade valet 1993 markerade detta brytpunkten mellan den politiska stabilitet som funnits och en ny tid med krav på förändring.

Pia Mobergs perspektiv innebär att analysen av själva texten, i vilken argument, disposition, ordval och retoriska figurer undersöks, är satt i sitt politiska och historiska sammanhang. Relationen mellan talare och publik utgör en del av analysen. Avhandlingsförfattaren visar att japansk politisk retorik uppvisar likheter men också skillnader jämfört med den västerländska retoriken.

Avhandlingens titel: Political Turning Points - Rhetorical Analyses of Japanese Inauguration Speeches.
Disputationen äger rum lördagen den 1 juni 2002 kl. 10.00
Opponent: Docent Bert Edström
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8