En patient med invasiv H. influenzae (Hi) infektion definieras när bakterien kan påvisas i blod, cerebrospinalvätska (hjärnvätska) eller ledvätska. Sjukdomen manifesterar sig vanligen som meningit (hjärnhinneinflammation) eller epiglotttit (struplocksinflammation). Sjukdomen är vanligast hos barn 0-4 år. Man kan förebygga invasiv Hi infektion med vaccination mot den viktigaste serotypen; typ b (Hib). Fr.o.m. 1993 vaccineras alla nyfödda svenska barn mot Hib. I Örebro län kartlades alla patienter (103 st) som insjuknade i invasiv Hi infektion mellan 1987 och 1992. Förekomsten var i medeltal 55/100.000/år i åldersgruppen 0-4 år. 98 % av dessa infektioner orskades av Hib. Förekomsten hos vuxna (>14 år) var i medeltal 2.8/100/000/ år. Denna förekomst hos vuxna var högre än i flertalet andra likartade studier från den industrialiserade världen. Av de vuxnas infektioner orsakades 51% av Hib och resten av Hi non-b. (Studie I). I en nationell studie av laboratorierapporter till Statens smittskyddsinstitut mellan 1987 och 1994 påvisades att förekomsten av invasiv Hi infektion hos barn 0-4 år minskade med hela 90% redan 1994 (efter 2 år med allmän vaccination) (studie III). Hos äldre barn och vuxna kunde inte någon statistiskt säkerställd nedgång av antalet fall påvisas. Akut epiglottit var, före införandet av allmän Hib vaccination, vanligare i Sverige än i andra europeiska länder. Epiglottit kan orsakas även av andra bakterier än Hi, och hos vuxna var bakteriodlingar ofta negativa och den bakomliggande orsaken okänd (studie II). Antalet dödsfall i invasiv Hi infektion var 3 (2 barn och 1 vuxen), 2,9% (studie I) och frekvensen av handikapp efter sjukdomen 5,8%. Två barn blev allvarligt hjärnskadade med förlamning och kramptillstånd som följd. Det vanligaste följdtillståndet är dock hörselskada vilket uppkommer i samband med att sjukdomen manifesterar sig som meningit. Frekvensen hörselskada efter meningit var 11% i studie I. Alla fall med dödlig utgång och de som blev handikappade orsakades av Hib. I en studie av vuxna som överlevt Hi meningit som barn (studie IV) penetrerades hörselskadan, som man uppmäter med vanligt hörselprov (tonaudiometri), noggrannare. Skadenivån bedömdes vara cochleär dvs belägen i hörselsnäckan i innerörat. Utan relation till tonaudiometrisk hörselskada påvisades också förekomst av mindre hjärndysfunktion och störningar i centrala hörselbanor efter meningit. I en laboratoriestudie undersöktes den funktionella aktiviteten av vaccinationsinducerade antikroppar mot Hib. Två vaccin undersöktes och tydliga skillnader i mellan vaccinerna kunde påvisas.En ny metod att mäta antikroppars förmåga att opsonisera (leda bakterien till vit blodkropp, som sedan äter upp bakterien) var bättre än en äldre och mer tidskrävande metod. I en studie där kolhydratreceptorer (vidfästningsmolekyler) för Hi undersöktes, påvisade tre olika glykolipider (sockerart sammansatt med fettsvans) En av dessa (neolactotetraosylceramid) isolerades och identifierades i slemhinna från svalget (studie VI). Identifikationen av en relevant receptor för Hi i svalget kan vara en utgångspunkt för utvecklandet av läkemedel som motverkar vidhäftning till slemhinnan som ett alternativ till antibiotika vid recidiverande Hi infektion.