GUPEA

Gothenburg University Publications Electronic Archive

GUPEA is a platform for e-publishing of theses, student essays and other research publications.

Communities in Gupea

Select a community to browse its collections.

Recent Submissions

  • Att få staten att säga förlåt: En analys av erkännande som ett effektivt rättsmedel vid rättighetsöverträdelser och fastställelsetalans tillåtlighet för att kunna uppnå ett sådant erkännande
    (2026-03-13) Graae, Evelina; Göteborg University/Department of Law; Göteborgs universitet/Juridiska institutionen
    Vid överträdelser av grundläggande fri- och rättigheter enligt Europakonventionen och EU-stadgan följer en rätt till effektiva rättsmedel. Det har genom Högsta domstolens avgörande på senare tid blivit tydligt att erkännandet av en rättighetsöverträdelse har central betydelse för den enskildes upprättelse. Uppsatsen undersöker därför hur ett erkännande ska förstås som ett rättsmedel samt fastställelsetalans tillåtlighet för att kunna uppnå ett sådant erkännande. Uppsatsen besvarar tre frågeställningar: (I) hur erkännandet kan definieras i rättslig mening, (II) i vilken utsträckning ett erkännande självständigt utgör ett effektivt rättsmedel och (III) hur fastställelsetalans tillåtlighet enligt 13 kap. 2 § RB ska bedömas vid rättighetsöverträdelser. Utifrån en rättsdogmatisk metod med europarättsliga tolkningsramar systematiseras och tolkas gällande rätt enligt europarätten och svensk rätt. Analysen visar att ett erkännande utgörs av ett ställningstagande i sak av behörig myndighet eller domstol som bekräftar överträdelsen. Det ska formuleras i ett rättsligt bindande beslut efter en materiell prövning, alternativt att svaranden ger ett fullständigt vitsordande av överträdelsen. Det krävs emellertid inte att ställningstagandet uttrycks i domslutet och vinner rättskraft. Det innebär att ett erkännande kan komma till stånd genom såväl en fastställelsetalan som en fullgörelsetalan. Analysen har vidare visat att ett erkännande självständigt kan utgöra ett effektivt rättsmedel vid mindre allvarliga överträdelser av Europakonventionen, och troligt likaså vid överträdelser av EU-stadgan. Dessutom är erkännandet i princip nödvändigt för att andra rättsmedel ska anses vara tillräckligt effektiva. Slutligen visar analysen att en fastställelsetalan om en rättighetsöverträdelse torde vara tillåtlig enligt 13 kap. 2 § RB, även om detta innebär en viss utvidgning av bestämmelsen. Fastställelsetalan bedöms i dessa fall kunna uppfylla rekvisiten enligt första stycket, om talan utformas så att rättighetsöverträdelsen uttrycks tillräckligt tydligt och konkret. Vidare bör en fastställelsetalan kunna väckas enligt tredje stycket med stöd av antingen artikel 6 och artikel 13 EKMR som svensk lag, eller artikel 47 EU-stadgan som med direkt effekt utgör en gällande rättsregel som domstolen är skyldig att tillämpa. Sammantaget bekräftar uppsatsen att erkännandet är en avgörande komponent i rätten till effektiva rättsmedel och för enskildas känsla av upprättelse. Oavsett om det är en rättighetsöverträdelse av Europakonventionen eller EU-stadgan bedöms det vara möjligt att få en bekräftelse på att överträdelsen har skett genom att väcka en fastställelsetalan, och på så sätt få staten att säga förlåt – eller i vart fall framtvinga ett erkännande.
  • Invisible Harm in a Visible War: A Thematic Analysis of Slow Violence and Engaged Vulnerability in the Denial of Children’s Health Rights in Gaza
    (2026-03-12) Hanan Aitblal; University of Gothenburg/School of Global Studies; Göteborgs universitet/Institutionen för globala studier
    This thesis investigates the systematic denial of Palestinian children’s right to health under Israel’s prolonged blockade of the Gaza Strip, with a focus on how this crisis reflects structural violations of international human rights law and entrenched forms of violence. Grounded in Article 24 of the United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC) and Article 12 of the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), the study applies Rob Nixon’s theory of slow violence and Don Kulick’s concept of engaged vulnerability as analytical tools to examine how long-term policies produce lasting harm. The analysis is based on a thematic analysis of three humanitarian and legal reports published in 2024, which serve as the main empirical sources. The study identifies central patterns of violation, including the weaponisation of food access, the breakdown of mental health services, and the erosion of food sovereignty. These findings show that the vulnerability of Palestinian children is not a natural condition but one produced by political neglect, systemic deprivation, and deliberate state action. The thesis argues that it represents a breach of legal obligations and a moral failure. It demonstrates that the blockade amounts to slow violence, with effects that unfold gradually but severely, with consequences that are often hidden yet deeply damaging to children’s lives and futures. By interpreting these patterns through a rights-based framework, the thesis concludes that the blockade constitutes a breach of binding international obligations and represents a form of slow violence, its effects gradual, cumulative, and harmful to children’s health and futures. The integration of engaged vulnerability also reveals how caregivers and affected communities resist invisibilisation by making children’s suffering visible in demands for justice. These frameworks bring into focus forms of harm that dominant legal or humanitarian discourses often overlook, such as the erosion of rights, protections, and futures and expose how time, visibility, and accountability are manipulated to obscure responsibility. The study highlights the need for a recalibrated international response that centers children’s rights and legal accountability. In doing so, it contributes to broader debates on how legal and theoretical approaches can expose and challenge structural injustices in protracted conflict zones.
  • Ett oberoende civilsamhälle på statens villkor: Om Democratic Backsliding inom biståndspolitiken
    (2026-03-12) José-Miguel Altamirano; University of Gothenburg/School of Global Studies; Göteborgs universitet/Institutionen för globala studier
    The purpose of this thesis is to investigate how institutional discourse in Swedish aid policy concerning civil society has changed over the years from the perspective of Democratic Backsliding. The main resources used for the results of this thesis were six government policy documents, namely official aid strategy for government aid institutions Sida and FBA spanning between two different government periods. To analyze these policy changes, two analytical frameworks were employed in combination: What’s the problem represented to be developed by Charol Bacchi and Ideological Discourse Analysis developed by Mats Lindberg. The combination of the methods was inspired by Ali Riaz and Sohel Ranas model Institutional-ideological approach for analyzing institutional change concerning Democratic Backsliding. The main findings are that the state is redefining the function of civil society and that this also limits civil societies’ traditional practice of advocacy, mobilization and surveillance towards the state. Another finding is that the condition for economic grants also highlights the ideological orientation of an incumbent government, which raises the question of the contradictory goal of strengthening the independence of civil society while at the same time conditioning what the focus of civil society should be and giving privilege to those organizations that follow those conditions. One example is Sweden’s recent membership in NATO and how the criteria for security limits the economic grants for civil society organizations that advocate for peace. The main discussion is what the limits are for conditioning civil society by the state and whether the state should be conditioning an independent and free civil society and what implications this can have for democratic backsliding in the future.
  • ”Lite skäms jag ju…” Stress, klass och förhandlingar om respektabilitet bland deltagare i folkhögskolans allmänna kurser
    (Göteborgs universitet, 2026) Fridolin, Gustav; Nordisk forskarskola för folkhögskolans lärare
    Deltagare i folkhögskolans allmänna kurser navigerar mellan kontraster: Folkbildningen framhåller sig som ”fri och frivillig”, samtidigt som deltagarna ofta hänvisats till studier av myndigheter. Arbetsmarknaden kräver meriter, medan folkhögskolan premierar bredare bildningsideal. Utbildningsformens styrka är de nära lärarrelationerna, men skillnaderna i bakgrund mellan lärare och deltagare växer. Studiens övergripande syfte är att undersöka uppfattningar bland deltagare i folkhögskolans allmänna kurser om den egna studievägen, i relation till folkhögskolan som specifik utbildningspraktik. Som grundläggande teoretiskt ramverk används förståelse av habitus och kapitalformer som de utvecklats i Bourdieus efterföljd. Detta kompletteras med stöd i det moralfilosofiska begreppet epistemisk orättvisa. Det empiriska materialet utgörs av kvalitativa intervjuer med ett deltagarurval utfört utifrån insikter inhämtade genom deltagande observation på en större svensk folkhögskola i storstadsmiljö. I en första delstudie fokuseras på deltagarnas uppfattningar om sina folkhögskolestudier, och hur dessa formas utifrån klassrelaterade gränsdragningar. Deltagarna uppskattar sin skola, men då denna uppfattning speglas mot hur de upplever sig kategoriserade av sin omgivning uppstår ambivalens kring utbildningens status och kvalitet. Upplevelser av social skam föranleder strategier som att maskera sin utbildningsväg, eller upprätta distinktioner mot andra utanför, och i, utbildningen. I en andra delstudie visar resultaten hur deltagare uppfattar mötet med utbildningspraktiken i ljuset av tidigare studieerfarenheter och framtidsplaner. Deltagarna situerar folkhögskolan som ett ”nödvändigt ont” mellan upplevelsen av (skol-)misslyckande och hoppet om framtiden. Utbildningspraktiken upplevs innebära andra arbetsformer än tidigare utbildningserfarenheter, vilket uppskattas men samtidigt innebär stress och osäkerhet inför om utbildningen kan möjliggöra den önskade framtiden. Positiva lärarrelationer kan övervinna detta, men för en mindre grupp intervjupersoner som inte beskriver sådana relationer innebär folkhögskolan inte ett brott mot tidigare negativa utbildningserfarenheter. Folkhögskolans allmänna kurser blir sammantaget både en markör i förhandlingar om respektabilitet och en plats där sådana förhandlingar pågår. Utbildningspraktikens uppfattade annorlundaskap, i relation till förväntningar såväl som i den vardagliga pedagogiska praktiken, utgör en svårighet som deltagarna söker vägar att hantera, vilket i sin tur påverkar uppfattningen om den egna utbildningsvägen och förutsättningarna i densamma. Studien kan bidra till kunskap av nytta för ett reflexivt förhållningssätt inom praktiken, och en fördjupad förståelse av utbildningsformens påverkan på social reproduktion och förändring.