DET OSYNLIGA BARNET -En juridisk studie av barnets bästa och barnets vilja i vårdnadsmål.

Abstract

Varje år är 47 000 barn med om att deras föräldrar separerar. I de flesta fall kan frågor om vårdnad, boende och umgänge lösas utan en vårdnadstvist, men i flera fall blir barnen föremål för utredningar och domslut som rör vårdnad, boende och umgänge. Svensk lagstiftnings utgångspunkt är att barnets bästa ska vara avgörande i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Även barnkonventionen är tydlig med detta och betonar också vikten av att utreda barnets vilja och låta det väga tungt. SYFTE: Uppsatsens syfte är att undersöka vad rättsreglerna i föräldrabalkens sjätte kapitel säger om barnets bästa och barnets vilja vid tvistefrågor som rör vårdnad, boende och umgänge samt att studera hur dessa rättsregler används i praktiken, det vill säga hur domstolar förstår och dömer utefter rättsreglerna. METOD: Uppsatsen använder juridisk metod, vilket innebär att man tittar på rättsregler och tolkningen av dess innebörd i enskilda fall för att förstå regeln och konsekvenserna av att använda den regeln i det särskilda fallet. Uppsatsen undersöker först gällande rättsregler och studerar sedan 22 domar från tingsrätten för att klargöra hur gällande rättsregler får praktisk tillämpning. TEORI: Utifrån uppsatsens juridiska metod används rättregler som teoretiskt förhållningssätt. Lagar, propositioner och rättsfall gällande begreppen barnets bästa och barnets vilja utgör den grund med vilken det empiriska materialet jämförs och förstås. Rättsreglernas utgångspunkt är att domstolen skall se till det enskilda barnets bästa och beakta barnets vilja. RESULTAT: De granskade domarna har inte alltid levt upp till gällande rättsregler. Ett problem är att domstolen sällan redovisar hur den har tänkt i domslut, vilket gör det svårt att följa och förstå hur domstolen har resonerat och motiverat sitt beslut. I domslut där föräldrarna är överens redovisas oftast heller ingen bakgrundsinformation. ANALYS: En anledning till att domstolar inte fullt ut följer gällande rättsregler i tvistemål om vårdnad, boende och umgänge kan vara att domstolen behandlar det som ett tvistemål mellan två parter – föräldrarna. Barnet, vars bästa enligt rättsreglerna skall vara avgörande, behandlas inte som en part i målet. Domstolens hantering av domslut när föräldrarna har kommit överens, exempelvis om umgänge, visar tydligt på detta och är ett exempel på att domstolen, trots gällande rättsregler, ofta tar ett föräldraperspektiv i vårdnadsfrågor.