Redan för omkring 4000 år sedan levde människor runt den mer än tio mil långa Nuukfjorden på Grönlands västkust. Dessa människors liv präglades av mobilitet, men även av ett stort mått av estetik. Boplatser och föremål är ofta mycket vackert och precist utformade. Maria Hinnerson-Berglund visar i sin avhandling i arkeologi att estetikens funktion är en viktig komponent när det gäller att försöka få inblick i dessa förhistoriska eskimåers emotionella och kognitiva värld. Avhandlingsförfattaren har i samarbete med Grønlands Nationalmuseum og Arkiv och tillsammans med studenter från Ilisimatusarfik, Grönlands universitet i Nuuk, funnit, grävt ut och beskrivit ett tiotal boplatser. Boplatserna dateras till den period av Grönlands förhistoria som kallas Saqqaqkulturen, en paleoeskimåisk stenålderskultur som fanns i Grönland under drygt 1500 år från ca 4500 till omkring 3000 år före nu. Enligt Hinnerson-Berglund utmärktes dessa människors liv av mobilitet och estetik, som avspeglas i boplatsernas storlek och läge samt i fyndens antal och utformning. Förutom en rad eldstäder med träkol som C14-daterats har de arkeologiska fynden bl.a. bestått av ändblad till skinnskrapor, sticklar, borr, pil-, spjut- och lansspetsar, som ofta är mycket vackra och precist utformade. Den arktiska naturen och djurlivet i Grönland utmärks av stora kontraster. I Nuuk-området är tidvattenskillnaden upp till fem meter och från det inre av fjorden kommer många isberg som bräckts av från inlandsisen seglande. En aspekt av avhandlingen handlar om mobiliteten under Saqqaqperioden, med fokus såväl på rörelserna i naturen och fluktuationerna i faunan som på de dåtida Nuukfjordsbornas ursprung, flyttningsmönster och levnadssätt. Estetiken behandlas sedan både som begrepp och funktion. Avhandlingsförfattaren ägnar särskild uppmärksamhet åt att estetiken – i betydelsen det sköna och upplevelserika – alltid är påtagligt närvarande i grönländsk arkeologi. Detta har emellertid inte visats särskilt vetenskapligt intresse i relation till det tidiga paleoeskimåiska samhället förut. Därmed har man inte tillvaratagit de möjligheter som kan finnas att nå inblick i den förhistoriska människans emotionellt kognitiva värld. Ett viktigt syfte med Hinnerson-Berglunds studie har därför varit att undersöka teoretiska och metodologiska ingångar till en kvalitativ analys av fynden från Nuukfjorden och på så sätt försöka skapa en så fullödig bild som möjligt av hela den förhistoriska livsvärld som var paleoeskimåernas. Det livsvärldsbegrepp som åsyftas i detta sammanhang ligger närmast Edmund Husserls och Maurice Merleau-Pontys definitioner, där livsvärlden är ”hela den värld som är levande närvarande i våra varseblivningar”. Upplevelsen är med andra ord basen för all kunskap. Förutom de traditionella arkeologiska analysredskapen typologi och stil behandlas i detta sammanhang även konsten som fenomenen, liksom perception och intuition tillsammans med människors olika föreställningar om verkligheten. Syftet är att klargöra dessa begrepps betydelse i relation till arkeologisk praktik. Avhandlingsförfattaren lägger vikt vid att allting hänger samman i en dialektisk värld, där varje enskild faktor kan krocka med en eller flera andra. På så sätt bildas mer och mindre aktiva mönster som i strukturen hos en stor väv. Mottot för avhandlingen kan sammanfattas med Poul Henningsens ord: Meningen må være at man livet igennem skal opleve tingene i al deres pragt og forunderlighed Arkeologen Maria Hinnerson-Berglund flyttade till Grönlands huvudstad Nuuk 1992 och var dessförinnan kommunalråd för kulturen i Göteborg. Avhandlingens titel: Mobilitet och estetik. Nuukfjorden på Grönlands västkust som människornas livsvärld för cirka 4000 år sedan. Disputationen äger rum lördagen den 19 februari 2005 kl. 13.00 Opponent: Professor Bjørnar Olsen Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6 Närmare upplysningar kan fås av Maria Hinnerson-Berglund, tel. 031-97 28 07 (hem), mobil 0702-48 22 36.